Helg utan Victor
Nu har han då åkt, min lille skrutt. Liten och liten, snart 12 år men ändå. Nu sitter han på bussen med sin klasskompisar. Under lång, lång tid har det sparats till denna klassresa ut i Stockholms skärgård. Det har sålts tulpaner, ljus och hyacinter. Det ser ut att bli en fin och solig helg som tur är.
Pappa (curlingfarsan) har naturligtvis packat så fint efter en ordentlig lista som Victor kom hem med från skolan. Det var bara 2 saker som Victor undrade lite över. Det stod varken mobiltelefon eller hårvax. Alltså hur fixar man en HEL helg i Stockholms skärgård utan mobil och vax???
Ja, hur klarar man det? Jo, det är nämligen så Victor att inga barn får ta med sig mobilen eftersom ni nu skall göra andra saker som t ex bada, ha olika tävlingar osv. Alla dina bekanta får klara sig utan alla dina SMS i helgen. Eftersom ni kommer att ha fullt upp så är det väl inte så viktigt med hårvaxet heller, eller? OK så var det bara att kompromissa. Mobilen hemma, hårvax med.
Det är lugnt säger Victor, jag jag messat alla att jag är borta över helgen och är UTAN mobil. Själv skall jag ta mig till ögonläkaren för att kolla om det finns något att göra åt mina rödsprängda ögon.
Ha en fin helg och njut för snart är det måndag och om bara ca 1 månad börjar det bli mörkare igen.
Pappa (curlingfarsan) har naturligtvis packat så fint efter en ordentlig lista som Victor kom hem med från skolan. Det var bara 2 saker som Victor undrade lite över. Det stod varken mobiltelefon eller hårvax. Alltså hur fixar man en HEL helg i Stockholms skärgård utan mobil och vax???
Ja, hur klarar man det? Jo, det är nämligen så Victor att inga barn får ta med sig mobilen eftersom ni nu skall göra andra saker som t ex bada, ha olika tävlingar osv. Alla dina bekanta får klara sig utan alla dina SMS i helgen. Eftersom ni kommer att ha fullt upp så är det väl inte så viktigt med hårvaxet heller, eller? OK så var det bara att kompromissa. Mobilen hemma, hårvax med.
Det är lugnt säger Victor, jag jag messat alla att jag är borta över helgen och är UTAN mobil. Själv skall jag ta mig till ögonläkaren för att kolla om det finns något att göra åt mina rödsprängda ögon.
Ha en fin helg och njut för snart är det måndag och om bara ca 1 månad börjar det bli mörkare igen.
Oanvända kuponger
I går slängde jag kupongerna. Konstigt egentligen att jag inte har gjort det tidigare, att jag inte gjorde samma dag jag fick dom, samtidigt som jag slängde brevet. Jag gick aldrig tillbaka till sjukhuset med dom heller, orkade inte, var så förbannad, det kommer jag i alla fall i håg.
Det var den 10 oktober 1995. Jag och min man bodde på sjukhuset med vår nyfödde son Kevin. Vi hade sådan "tur" att vi hade en kafeteria på våningen under avdelningen där vi bodde med Kevin. Vi turades om att köpa en fika och få lite frisk luft. Efter åtta dagar på sjukhuset kändes det som en lyx att få vistas några minuter utanför.
Nu var det min tur och jag tog med mig 10 kronor för att köpa en kaffe. Jag häller i kaffet och sedan mjölk. "Det blir 11 kronor" säger damen. "Oj ursäkta" säger jag, nu har jag bara 10 kronor med mig men det är väl OK om jag kommer ned om en stund med 1 krona? Jag "bor" på våningen över med min svårt sjuka son". "11 kronor, jag bryr mig inte om var du bor, nu har du tagit i mjölk så nu kan jag inte sälja den". Jag tog kaffekoppen ändå, drack upp den fort som den och gick upp och hämtade 1 krona.
Dagen efter detta dog vår son och händelsen kom lite i bakgrunden naturligtvis men efter ett tag började vi prata om detta hemma och jag bestämde mig att skriva ett brev till den kedjan som drev kafeterian. Jag förklarade det inträffade och ifrågasatte damens beteende. Bara några dagar efter fick jag svaret: (Brevet har jag kastat men tro mig, innehållet i brevet glömmer jag aldrig)
Hej.
Vi har tagit del av din kritik mot damen i cafeterian och vi har även pratat med henne om det inträffade. Hon kommer i håg dig för du verkade lite stressad (!). Själv kan hon bara förklara det med att hon har haft ganska mycket omkring sig ett tag, ja rent ut sagt, hon erkänner att hon hade en dålig dag och är trött på alla som vill ha "allting gratis".
Vi har glädjen att skicka över 20 kaffekuponger som du kan använda på flera olika sjukhuskafeterior i Stockholms län.
Hälsningar
XXXXXXXXXX
Där ser man. Nu var det då menat att jag efter min sons död skulle åka 20 gånger till något sjukhus och fika. Visst är det helt sjukt. Det var dessa kuponger jag i går hittade när jag städade i en låda. I lådan i en mapp hade jag sparat dessa. Varför? För att jag efter 13,5 år skulle sitta och blogga om det?
Hur tänkte dom? Vem fa.. sitter och fikar på ett sjukhus bara för att man har gratiskuponger. Eller, varför inte en enda gång en ursäkt? Förresten jag hade bara 18 kuponger kvar för maken och jag lyxade till oss när vi strax efter Kevins död var på sjukhuset för att fylla i några papper, att ta en gratisfika. Så det så.
Det var den 10 oktober 1995. Jag och min man bodde på sjukhuset med vår nyfödde son Kevin. Vi hade sådan "tur" att vi hade en kafeteria på våningen under avdelningen där vi bodde med Kevin. Vi turades om att köpa en fika och få lite frisk luft. Efter åtta dagar på sjukhuset kändes det som en lyx att få vistas några minuter utanför.
Nu var det min tur och jag tog med mig 10 kronor för att köpa en kaffe. Jag häller i kaffet och sedan mjölk. "Det blir 11 kronor" säger damen. "Oj ursäkta" säger jag, nu har jag bara 10 kronor med mig men det är väl OK om jag kommer ned om en stund med 1 krona? Jag "bor" på våningen över med min svårt sjuka son". "11 kronor, jag bryr mig inte om var du bor, nu har du tagit i mjölk så nu kan jag inte sälja den". Jag tog kaffekoppen ändå, drack upp den fort som den och gick upp och hämtade 1 krona.
Dagen efter detta dog vår son och händelsen kom lite i bakgrunden naturligtvis men efter ett tag började vi prata om detta hemma och jag bestämde mig att skriva ett brev till den kedjan som drev kafeterian. Jag förklarade det inträffade och ifrågasatte damens beteende. Bara några dagar efter fick jag svaret: (Brevet har jag kastat men tro mig, innehållet i brevet glömmer jag aldrig)
Hej.
Vi har tagit del av din kritik mot damen i cafeterian och vi har även pratat med henne om det inträffade. Hon kommer i håg dig för du verkade lite stressad (!). Själv kan hon bara förklara det med att hon har haft ganska mycket omkring sig ett tag, ja rent ut sagt, hon erkänner att hon hade en dålig dag och är trött på alla som vill ha "allting gratis".
Vi har glädjen att skicka över 20 kaffekuponger som du kan använda på flera olika sjukhuskafeterior i Stockholms län.
Hälsningar
XXXXXXXXXX
Där ser man. Nu var det då menat att jag efter min sons död skulle åka 20 gånger till något sjukhus och fika. Visst är det helt sjukt. Det var dessa kuponger jag i går hittade när jag städade i en låda. I lådan i en mapp hade jag sparat dessa. Varför? För att jag efter 13,5 år skulle sitta och blogga om det?
Hur tänkte dom? Vem fa.. sitter och fikar på ett sjukhus bara för att man har gratiskuponger. Eller, varför inte en enda gång en ursäkt? Förresten jag hade bara 18 kuponger kvar för maken och jag lyxade till oss när vi strax efter Kevins död var på sjukhuset för att fylla i några papper, att ta en gratisfika. Så det så.
Tack Nordea
Jag vaknade inte tidigare i morse, jag kände inget pirr i magen. Det var helt tyst i huset. Ingen kaffedoft. Allt som vanligt (nästan).
Sätter på tebryggaren, bläddrar lite i gårdagens tidning. Tittar in till Victor som tydligen passar på att ta sovmorgon, nähä. Jag tar väl och kostar på mig en liten macka då da.
Nu tar jag telefonen som jag brukar göra 21 maj varje år, slår numret till Nordea sätter på högtalaren, ställer mig på uteplatsen med telefonen i högsta hugg:
"Välkommen till Nordea". "Tryck in ditt personnummer, avsluta med fyrkant. Tryck din personliga kod, avsluta med fyrkant"
"Vi på Nordea vill passa på att gratulera med dagen"
Tänk med flera miljoner kunder, så kommer de ihåg min födelsedag. Vad spelar det för roll att telefonen för övrigt hela dagen är tyst?
Eftersom jag inte har legat vaken halva natten och inte heller känt det speciella pirret i magen kan jag nog säga att jag har börjat bli vuxen fast det var roligare förr.
Nu väntar vi besök av makens bror med fru och min äldste son så lite speciellt blir det i alla fall.
;-)
Sätter på tebryggaren, bläddrar lite i gårdagens tidning. Tittar in till Victor som tydligen passar på att ta sovmorgon, nähä. Jag tar väl och kostar på mig en liten macka då da.
Nu tar jag telefonen som jag brukar göra 21 maj varje år, slår numret till Nordea sätter på högtalaren, ställer mig på uteplatsen med telefonen i högsta hugg:
"Välkommen till Nordea". "Tryck in ditt personnummer, avsluta med fyrkant. Tryck din personliga kod, avsluta med fyrkant"
"Vi på Nordea vill passa på att gratulera med dagen"
Tänk med flera miljoner kunder, så kommer de ihåg min födelsedag. Vad spelar det för roll att telefonen för övrigt hela dagen är tyst?
Eftersom jag inte har legat vaken halva natten och inte heller känt det speciella pirret i magen kan jag nog säga att jag har börjat bli vuxen fast det var roligare förr.
Nu väntar vi besök av makens bror med fru och min äldste son så lite speciellt blir det i alla fall.
;-)
Hemlängtan
Detta är den dagen på året som jag längtar mest hem till Norge. NORGES NATIONALDAG!!!
Tankarna går tillbaka min barndom. Det var nya kläder och nya skor. Glass och korv fick man äta så mycket man ville. På kvällen 16 maj stod pappa och strök flaggor som vi skulle ha i 17-majtåget. Hela veckan innan tränade vi på olika sånger i skolan. När man började högstadiet var det inte lika roligt att i tåg men att titta på de små barnen med fina folkdräkter var alltid lika roligt.
Förra 17 maj tog jag Victor med till Norge för att han skulle få uppleva lite av den fina stämningen (trodde jag). Vaknade tidigt på morgonen att hade kommit SNÖ. Det var 4 grader varmt. (Kallaste 17 maj på 50 år enligt min pappa). Victor meddelade mig att han inte tyckte det mysigt alls, han ville bara hem och in i värmen hos min syster. Alltså stannar jag i Sverige i år och hoppas det är varmt och skönt i "gamlelandet" i dag.
Orkade inte helt fram till omröstningen i går men kul att Norge vann. Kollade lite på TV4 God morgon och där lästes det upp lite statistik från melodifestivalen. Snacka om glädjedödare: Norge är det land som har placerat sig sist flest gånger. Vem bryr sig om det i dag?
Extrakram till alla norrmän i Sverige, alla ni som skall till Skansen och fira. Själv skall jag avnjuta en mycket spännande fotbollsmatch som sonen spelar.
Hurra, hurra, hurra. (inte 4 gånger som i Sverige)
Tankarna går tillbaka min barndom. Det var nya kläder och nya skor. Glass och korv fick man äta så mycket man ville. På kvällen 16 maj stod pappa och strök flaggor som vi skulle ha i 17-majtåget. Hela veckan innan tränade vi på olika sånger i skolan. När man började högstadiet var det inte lika roligt att i tåg men att titta på de små barnen med fina folkdräkter var alltid lika roligt.
Förra 17 maj tog jag Victor med till Norge för att han skulle få uppleva lite av den fina stämningen (trodde jag). Vaknade tidigt på morgonen att hade kommit SNÖ. Det var 4 grader varmt. (Kallaste 17 maj på 50 år enligt min pappa). Victor meddelade mig att han inte tyckte det mysigt alls, han ville bara hem och in i värmen hos min syster. Alltså stannar jag i Sverige i år och hoppas det är varmt och skönt i "gamlelandet" i dag.
Orkade inte helt fram till omröstningen i går men kul att Norge vann. Kollade lite på TV4 God morgon och där lästes det upp lite statistik från melodifestivalen. Snacka om glädjedödare: Norge är det land som har placerat sig sist flest gånger. Vem bryr sig om det i dag?
Extrakram till alla norrmän i Sverige, alla ni som skall till Skansen och fira. Själv skall jag avnjuta en mycket spännande fotbollsmatch som sonen spelar.
Hurra, hurra, hurra. (inte 4 gånger som i Sverige)
Maken har inte längre högsta prioritet
Under en längre tid har min man och jag väntat på att han skall kallas för ny kontroll efter sin canceroperation 2004. Kontrollerna har glesats ut, numera enbart 2 gånger per år. 1 gång på Radiumhemmet och 6 månader senare på ÖNH-mottagningen. I oktober var vi på ÖNH-mottagningen och har väntat på kallelse till Radiumhemmet som efter våra beräkningar skulle ha ägt rum i april.
Eftersom jag själv jobbar inom sjukvården tog jag mig själv i kragen förra veckan och började ringa Radiumhemmet. I min enfall trodde jag att jag kunde köra "räkmacka"svängen med hemliga nummer etc men icke. I dag lyckades jag få kontakt med Radiumhemmet och jag var väldigt irriterad, på fackspråket heter det "skiträdd" eftersom hans sjukdom är så förknippad med rädsla, ångest osv.
Rösten på andra sidan luren var väldig trevlig och framför allt väldigt lugn när jag tog sats för att skrika ut min frustration över att min man inte var kallad. Jag kom aldrig så långt. "Så fint att du ligger på och stressar oss lite" säger kvinnan. "Jag förstår din frustration. Jag kan bara beklaga att vi ligger ett par månader efter med våra bokningar. Jag skall genast se till att din man får tid ganska snart." Du vet ju, säger kvinnan. Din man kommer efter det här besöket att avskrivas från oss.
Vilken gåva jag fick. En trevlig kvinna som förstod min frustration och framför allt han har inte längre högsta prioritet. Snart kommer han att anses frisk men det kan vi ta i oktober om ni hänger med tills dess.
Kram
Eftersom jag själv jobbar inom sjukvården tog jag mig själv i kragen förra veckan och började ringa Radiumhemmet. I min enfall trodde jag att jag kunde köra "räkmacka"svängen med hemliga nummer etc men icke. I dag lyckades jag få kontakt med Radiumhemmet och jag var väldigt irriterad, på fackspråket heter det "skiträdd" eftersom hans sjukdom är så förknippad med rädsla, ångest osv.
Rösten på andra sidan luren var väldig trevlig och framför allt väldigt lugn när jag tog sats för att skrika ut min frustration över att min man inte var kallad. Jag kom aldrig så långt. "Så fint att du ligger på och stressar oss lite" säger kvinnan. "Jag förstår din frustration. Jag kan bara beklaga att vi ligger ett par månader efter med våra bokningar. Jag skall genast se till att din man får tid ganska snart." Du vet ju, säger kvinnan. Din man kommer efter det här besöket att avskrivas från oss.
Vilken gåva jag fick. En trevlig kvinna som förstod min frustration och framför allt han har inte längre högsta prioritet. Snart kommer han att anses frisk men det kan vi ta i oktober om ni hänger med tills dess.
Kram
12 maj 1983
Så var det dags igen. 1 år, 2 månader och 1 dag sedan sist. Kl 04.58 blev vi 2 barnsföräldrar. Tack för att du inte gjorde så jä... ont att få ut. Nog var jag lite drogad på lustgas osv, jag såg lite ostbågar och slipsknutor överallt. Din pappa höll på att bli galen efter som jag tydligen pratade i ett.
Att bli lillebror efter så kort tid kallas tydligen pseudotvillingar. Du blev en riktig tuffing ute i sandlådan. Den som slog hinken i huvudet på din storebror levde farligt. Inte alltid lätt att vara lillebror. Storebror skickade dig med frågor han inte vågade ställa själv när ni var små men du vågade.
Nu skall jag knalla ut medfasadflaggan, pappa får hissa den stora när han kommer hem från hundpromenad. I kväll er maken, Victor och jag bjudna på kalas med bullar och saft. Jättetrevligt. Och du, även om du nu sedan många år är mellansonen är du definitivt inte bortglömd.
En av de egenskaperna som vi älskar hos dig är att du kan släppa loss och vara tokrolig och gå ner på Victors nivå. Du är dig själv helt enkelt. Fortsätt med det.
Tack för att du finns. Vi är väldigt stolta av dig, vi älskar dig. Ses i kväll :-)
Att bli lillebror efter så kort tid kallas tydligen pseudotvillingar. Du blev en riktig tuffing ute i sandlådan. Den som slog hinken i huvudet på din storebror levde farligt. Inte alltid lätt att vara lillebror. Storebror skickade dig med frågor han inte vågade ställa själv när ni var små men du vågade.
Nu skall jag knalla ut medfasadflaggan, pappa får hissa den stora när han kommer hem från hundpromenad. I kväll er maken, Victor och jag bjudna på kalas med bullar och saft. Jättetrevligt. Och du, även om du nu sedan många år är mellansonen är du definitivt inte bortglömd.
En av de egenskaperna som vi älskar hos dig är att du kan släppa loss och vara tokrolig och gå ner på Victors nivå. Du är dig själv helt enkelt. Fortsätt med det.
Tack för att du finns. Vi är väldigt stolta av dig, vi älskar dig. Ses i kväll :-)
Mamma Mia
Eftersom vi något år innan hade förlorat vår son bara 9 dagar gammal pga hjärtfel fick jag gå på så kallad specialistmödravård. Inte enbart för att vi hade förlorat ett barn men jag var 43,5 år gammal och skulle om allt gick vägen vara 44 år och 3 månader när barnet skulle födas.
På MVC var alla otrolig snälla och trevliga och framför allt väldigt förstående för min rädsla att det även denna gång skulle bli fel.
T ex fick vi gå på ett speciellt ultraljud enbart av hjärtat. Naturligtvis i god tid ankom vi S:t Görans sjukhus i Stockholm. Min man fick i princip bära mig in eftersom jag kände att benen inte ville bära mig. Jag var bedövad av rädsla. På ultraljudet såg allt med hjärtat bra ut och några veckor senare var det dags att ta reda på vilket kön barnet hade. Vi hade alltså sedan tidigare S 15 år, T 14 år och Kevin som dog drygt 1 år innan.
Jag kommer i håg att jag satt på jobbet, gick in i ett avskilt rum. Jag berättade det numret jag hade fått tillskickats (annorlunda nu). "Ett ögonblick" säger damen, "Det blir en pojke". Känslan var obeskrivlig. Skulle jag verkligen kanske, eventuellt, om vi har turen med oss får ännu en pojke. Lyckan var näst intill total förutom att jag inte vågade glädja mig.
Samma dag hade jag ett besök på Mamma Mia. Jag berättade för barnmorskan att det fanns en pojke i min mage. "Ja ha, det var ju synd, det kanske blir så att du sammanliknar honom med Kevin?" Eftersom jag var i princip euforisk tog jag inte riktigt till mig vad hon sade. Naturligtvis menade hon säkert inget illa men nog var det lite konstigt formulerat av en barnmorska på en specialmödravård.?
Du, sa jag. Om allt går vägen skall jag föda min 4:e pojke. Det där med flickor kan du glömma. Mina döttrar köper jag på kennel. Hon fick sig ett gott skratt.
Jag fick faktiskt igenom att få kejsarsnitt av någon anledning. Vid planerade kejsarsnitt får man naturligtvis träffa narkosläkare, "plocka ut läkaren" osv osv. Jag fick tid en måndag morgon i augusti -97. En fantastisk morgon som var så varm och fin. Jag fick lov att vänta några timmar eftersom det kom in ett akutsnitt men kl 10.45 var det iväg till operation (jag för det är ju en operation). När vår lille Victor lades på min mage och maken och jag hade gråtit en skvätt bad jag att få träffa barnläkaren som tog hand om oss efter Kevins död. Vi kände ett sådant förtroende för honom och ville att han kom och lyssnade på Victors hjärta..
Efter ett tag kom barnläkaren. Han tittar på oss och jag ser att han har svårt att hålla tårarna tillbaka. "Skam den som ger sig" säger han, kramar om oss och säger att Victor har ett fullständigt friskt hjärta. Gratulerar med pojken säger han.
Några dagar efter förlossningen träffar jag honom i hissen på sjukhuset. "Det här är helt otroligt" säger han. Nu har du väl i alla fall blivit 44 och lite till? Jepp, svarar jag kaxigt. Det blir rollator vet du på utvecklingssamtalen med Victor. Det är underbart säger han, att ni inte gav upp.
Det här var lite tankar en eftermiddag när Victor snart 12 år och pappa är på fotboll. Flickvännen får hålla tillgodo i kväll.
Förresten det där med förlossning är inte alltid så lätt. Redo för en vits??
Kvinnan kom in på förlossningen. Förlossningsläkaren sträcker fram handen: "Hej, välkommen, jag heter Olle Persson och det är jag som skall hjälpa dig genom din förlossning". Har slemproppen gått?, "Nej, han är bara och parkerar bilen".
Hjo hej
På MVC var alla otrolig snälla och trevliga och framför allt väldigt förstående för min rädsla att det även denna gång skulle bli fel.
T ex fick vi gå på ett speciellt ultraljud enbart av hjärtat. Naturligtvis i god tid ankom vi S:t Görans sjukhus i Stockholm. Min man fick i princip bära mig in eftersom jag kände att benen inte ville bära mig. Jag var bedövad av rädsla. På ultraljudet såg allt med hjärtat bra ut och några veckor senare var det dags att ta reda på vilket kön barnet hade. Vi hade alltså sedan tidigare S 15 år, T 14 år och Kevin som dog drygt 1 år innan.
Jag kommer i håg att jag satt på jobbet, gick in i ett avskilt rum. Jag berättade det numret jag hade fått tillskickats (annorlunda nu). "Ett ögonblick" säger damen, "Det blir en pojke". Känslan var obeskrivlig. Skulle jag verkligen kanske, eventuellt, om vi har turen med oss får ännu en pojke. Lyckan var näst intill total förutom att jag inte vågade glädja mig.
Samma dag hade jag ett besök på Mamma Mia. Jag berättade för barnmorskan att det fanns en pojke i min mage. "Ja ha, det var ju synd, det kanske blir så att du sammanliknar honom med Kevin?" Eftersom jag var i princip euforisk tog jag inte riktigt till mig vad hon sade. Naturligtvis menade hon säkert inget illa men nog var det lite konstigt formulerat av en barnmorska på en specialmödravård.?
Du, sa jag. Om allt går vägen skall jag föda min 4:e pojke. Det där med flickor kan du glömma. Mina döttrar köper jag på kennel. Hon fick sig ett gott skratt.
Jag fick faktiskt igenom att få kejsarsnitt av någon anledning. Vid planerade kejsarsnitt får man naturligtvis träffa narkosläkare, "plocka ut läkaren" osv osv. Jag fick tid en måndag morgon i augusti -97. En fantastisk morgon som var så varm och fin. Jag fick lov att vänta några timmar eftersom det kom in ett akutsnitt men kl 10.45 var det iväg till operation (jag för det är ju en operation). När vår lille Victor lades på min mage och maken och jag hade gråtit en skvätt bad jag att få träffa barnläkaren som tog hand om oss efter Kevins död. Vi kände ett sådant förtroende för honom och ville att han kom och lyssnade på Victors hjärta..
Efter ett tag kom barnläkaren. Han tittar på oss och jag ser att han har svårt att hålla tårarna tillbaka. "Skam den som ger sig" säger han, kramar om oss och säger att Victor har ett fullständigt friskt hjärta. Gratulerar med pojken säger han.
Några dagar efter förlossningen träffar jag honom i hissen på sjukhuset. "Det här är helt otroligt" säger han. Nu har du väl i alla fall blivit 44 och lite till? Jepp, svarar jag kaxigt. Det blir rollator vet du på utvecklingssamtalen med Victor. Det är underbart säger han, att ni inte gav upp.
Det här var lite tankar en eftermiddag när Victor snart 12 år och pappa är på fotboll. Flickvännen får hålla tillgodo i kväll.
Förresten det där med förlossning är inte alltid så lätt. Redo för en vits??
Kvinnan kom in på förlossningen. Förlossningsläkaren sträcker fram handen: "Hej, välkommen, jag heter Olle Persson och det är jag som skall hjälpa dig genom din förlossning". Har slemproppen gått?, "Nej, han är bara och parkerar bilen".
Hjo hej
Hej du maken.
I dag på jobbet tog jag av mig först vigselringen och sedan förlovningsringen. Sedan satt jag en stund och tänkte hur det var den dagen vi förlovade oss. Egentligen vill jag glömma hela grejen. Middagen bestod i någon mix som man sedan blandade köttfärs i. Du visade ditt missnöje med att gå ned i knästående och inta midagen i den ställningen. För att lätta på stämningen fick du en ring konserverad ananas på maten eftersom jag visste att du tyckte om ananas.
Det har gått väldigt många år sedan dess, fruktansvärd många år. Vi har haft både med- och motgång. Medgångarna att vi alltid höll i hop. Motgångarna att vi förlorade ett barn, du fick cancer och lite annat "smått och gott".
Varför jag just i dag sätter mig ner och skriver till dig är för att du "trots allt" var riktigt söt nu på eftermiddagen. Jag tror inte du vet varför jag tog av mig ringarna i morse.
Jag skickade ett SMS till dig i morse efter att ha kollat i förlovningsringen. "Grattis, i dag är det 31 år sedan vi förlovade oss". Eftersom du just nu lider av träningsvärk såg du riktigt rolig ut när du kom upp för trappan i eftermiddag med en gren från vår Forsythia i handen.
Tack för alla fina år med som sagt med- och motgång.
/din Berta
Det har gått väldigt många år sedan dess, fruktansvärd många år. Vi har haft både med- och motgång. Medgångarna att vi alltid höll i hop. Motgångarna att vi förlorade ett barn, du fick cancer och lite annat "smått och gott".
Varför jag just i dag sätter mig ner och skriver till dig är för att du "trots allt" var riktigt söt nu på eftermiddagen. Jag tror inte du vet varför jag tog av mig ringarna i morse.
Jag skickade ett SMS till dig i morse efter att ha kollat i förlovningsringen. "Grattis, i dag är det 31 år sedan vi förlovade oss". Eftersom du just nu lider av träningsvärk såg du riktigt rolig ut när du kom upp för trappan i eftermiddag med en gren från vår Forsythia i handen.
Tack för alla fina år med som sagt med- och motgång.
/din Berta
