Hej du maken.
Det har gått väldigt många år sedan dess, fruktansvärd många år. Vi har haft både med- och motgång. Medgångarna att vi alltid höll i hop. Motgångarna att vi förlorade ett barn, du fick cancer och lite annat "smått och gott".
Varför jag just i dag sätter mig ner och skriver till dig är för att du "trots allt" var riktigt söt nu på eftermiddagen. Jag tror inte du vet varför jag tog av mig ringarna i morse.
Jag skickade ett SMS till dig i morse efter att ha kollat i förlovningsringen. "Grattis, i dag är det 31 år sedan vi förlovade oss". Eftersom du just nu lider av träningsvärk såg du riktigt rolig ut när du kom upp för trappan i eftermiddag med en gren från vår Forsythia i handen.
Tack för alla fina år med som sagt med- och motgång.
/din Berta
tack (;
Å, vad fint!! Blir riktigt rörd. Det är ju det som är äktenskap. Att tillsammans klara av glädje och sorg!!
Vi fick en bröllopsinbjudan idag! Så vi ska på bröllop i sommar. ;) Det är en kusin till sambon som ska gifta sig!! ;)
Hoppas ni får en fin kväll!!
Kramen, Maria
Åhh, så vackert! Härligt med en kärlek som tål såväl med- som motgångar. Nästan en förutsättning för att man ska få många goa år tillsammans. =) Själv har vi varit förlovade i 24 år och visst går det upp och ner, men hänger ihop gör vi...än så länge...=) Kram och ha en fortsatt fin dag/kväll tillsammans!
Vilken fin hyllning!
Kram!
Ingegerd
Ibland kan karlarna;.))
31 år, det är beundransvärt. Jag hoppas att jag och min man får uppleva 31 år tillsammans och sedan 31 år till... ja, man vill ju alltid ha mer av det goda;.))
Men fråga mig om några dagar igen så kanske jag inte ens vill ha honom i 31 minuter;.)) För ja, det går ju upp och ned.
oj oj nu ligger man ev på minus, då jag inte sett att Du skrivit om mig i din alltmer lästa blogg. Tack för de orden och visst har vi haft en del "drag under galoscherna" men det fungerar ju, med lite vilja och "vaselin" brukar jag ju säga.
Läste även din text om Victors födelse och man vet aldrig innan vad som skapar vissa känslor, men oj vad det tårkanalerna drog igång med orden kring att han var en frisk pojke, puh vissa saker är känsliga (även för oss män).
Så vi fixar nog även fortsättningen, det kan ju bara bli bättre eller hur!!
Du tål ju historier så här kommer en till dig o dina bloggsystrar!!
En hustru steker ägg till frukost åt sin make. Plötsligt kommer maken inrusande i köket.
- Försiktigt! skriker han, FÖRSIKTIGT! Sätt i mer margarin! Du steker för många åt gången. FÖR MÅNGA!
Vänd dem! VÄND PÅ DEM NU! Det behövs mer margarin. Åh, herre gud! VAR ska du få plats med MER MARGARIN? De kommer att fastna! Försiktigt...
FÖRSIKTIGT! Jag sa FÖRSIKTIGT! Du lyssnar ALDRIG på mig när du lagar mat! Aldrig! Vänd dem! Skynda dej nu! Är du tokig? Har du mist förståndet?
Glöm inte att salta dem. Du vet att du alltid glömmer att salta dem. Använd saltet.
ANVÄND SALTET! SALTET!!!
Hustrun stirrar på honom.
- Vad i hela friden är det för fel på dig? Tror du inte jag vet hur man steker ett par ägg?
Maken svarar då lugnt:
- Jag ville bara visa hur det känns när jag kör bil.
Kära maken// Janne
En helt underbar kärleksförklaring till din make:-D
Kramar!
