Oanvända kuponger
Det var den 10 oktober 1995. Jag och min man bodde på sjukhuset med vår nyfödde son Kevin. Vi hade sådan "tur" att vi hade en kafeteria på våningen under avdelningen där vi bodde med Kevin. Vi turades om att köpa en fika och få lite frisk luft. Efter åtta dagar på sjukhuset kändes det som en lyx att få vistas några minuter utanför.
Nu var det min tur och jag tog med mig 10 kronor för att köpa en kaffe. Jag häller i kaffet och sedan mjölk. "Det blir 11 kronor" säger damen. "Oj ursäkta" säger jag, nu har jag bara 10 kronor med mig men det är väl OK om jag kommer ned om en stund med 1 krona? Jag "bor" på våningen över med min svårt sjuka son". "11 kronor, jag bryr mig inte om var du bor, nu har du tagit i mjölk så nu kan jag inte sälja den". Jag tog kaffekoppen ändå, drack upp den fort som den och gick upp och hämtade 1 krona.
Dagen efter detta dog vår son och händelsen kom lite i bakgrunden naturligtvis men efter ett tag började vi prata om detta hemma och jag bestämde mig att skriva ett brev till den kedjan som drev kafeterian. Jag förklarade det inträffade och ifrågasatte damens beteende. Bara några dagar efter fick jag svaret: (Brevet har jag kastat men tro mig, innehållet i brevet glömmer jag aldrig)
Hej.
Vi har tagit del av din kritik mot damen i cafeterian och vi har även pratat med henne om det inträffade. Hon kommer i håg dig för du verkade lite stressad (!). Själv kan hon bara förklara det med att hon har haft ganska mycket omkring sig ett tag, ja rent ut sagt, hon erkänner att hon hade en dålig dag och är trött på alla som vill ha "allting gratis".
Vi har glädjen att skicka över 20 kaffekuponger som du kan använda på flera olika sjukhuskafeterior i Stockholms län.
Hälsningar
XXXXXXXXXX
Där ser man. Nu var det då menat att jag efter min sons död skulle åka 20 gånger till något sjukhus och fika. Visst är det helt sjukt. Det var dessa kuponger jag i går hittade när jag städade i en låda. I lådan i en mapp hade jag sparat dessa. Varför? För att jag efter 13,5 år skulle sitta och blogga om det?
Hur tänkte dom? Vem fa.. sitter och fikar på ett sjukhus bara för att man har gratiskuponger. Eller, varför inte en enda gång en ursäkt? Förresten jag hade bara 18 kuponger kvar för maken och jag lyxade till oss när vi strax efter Kevins död var på sjukhuset för att fylla i några papper, att ta en gratisfika. Så det så.
Det är ju sååå viktigt att inte "ta ut" sin "dåliga dag" på kunderna när man har ett serviceyrke!!!
Jag är en sån som "bojkottar" affärer när nån är sur å tvär mot mig utan anledning.
Riktigt dåligt att ni inte fick en ursäkt!!
Stor Kram, Maria
FY FAN för den kärringen!!!
En krona hit eller dit spelar ju för saten ingen roll...
Inte ens en ursäkt...
Ja kanske läser hon om detta 13,5 år senare och minns dig än?
Jag minns att vi tom åkte hem och handlade med oss mcdonalds mitt i natten, dagen innan Philip somnade in. Han blev ändå ett och ett halvt dygn och vi bad att få ta en sväng ut som vi givetvis fick. hämtade massa kläder hemma för att stanna på sjukhuset i några veckor.
Men det blev inte så...
Sv:
Tack för att du tycker det, inte meningen att du skall läsa min blog o gråta på jobbet :)
Kramar om dig!!!
Go kväll vännen,
Ja du ibland undrar man över folks nitiskhet. En krona är ingen förlust!
sv: Nej och ja på frågan om jag har byggt altanen själv. Jag hade hjälp av en vän som är proffs på byggande så det var mest han som stog för byggandet. Men jag var hantlangare med både verktyg, brädor och allt som han behövde. Så till viss del, ja jag har byggt den själv!
Nu ska jag nanna kudden för är så trött!
Kramis
Hej kom in på din blogg genom maddes och vill tacka för de fina orden om min dikt.
Vill också beklaga din sorg över din son.
När jag läser ditt inlägg så blir jag så ledsen över hur människor beter sig. Har själv fått vara med om så mycket saker när min son dog och jag brukar säga i dag , " Att ju mer jag lär känna människorna , ju mer älskar jag mina hundar "
Varm kram från Marie-anne mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
Sonens natt var lugn men min egen, ja du. Hönsmamman har varit nere och kollat sonen minst 100 ggr känns det som. Så någon vidare sömn blev det inte. Men inatt blir det desto bättre. Sonen börjar krya på sig.
Hoppas att morgondagen skiner med strålande sol över dig.
Kramis
Snubblade in här på bloggen av en slump.
Ja visst är det konstigt att hon inte bara kunde säga förlåt!
Jag ska läsa lite mer här nu kanske har du skrivit mer om din son som tyvärr inte fick stanna här.
Vad var det som hände med honom?
Kram
Man fikar väl inte på ett sjukhus mer än nödvändigt! Litet löjlig ersättning faktiskt! Men, men...
Kram på dig!
Ingegerd
Måste ju hålla med, löjligare ersättning får man leta efter, vem f*n vill vara mer än nödvändigt på ett sjukhus och dessutom fika där?!
En ursäkt hade nog passat dej/er bättre!
Massa kramar från ett regnigt norr!
Tävla och vinn min bok Till minne av Marcus på min sida Kram från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
Herregud... människor borde få lite perspektiv... synd att man inte kan ge kuponger för sådant.
