På lunchen i dag frågade en kollega om det var någon som kunde tipsa om något roligt att göra om man tog med sig sina barn på en helgtur till London. Barnen är 15 och 10 år gamla, pojken äldst och sedan flickan förstås. Det kom massor av tips om shopping osv men problemet för min kollega var att reskassan var minimal. En annan kollega kom med ett förslag som tydligen föll i smaken, nämligen Madame Tussaud. Det var då jag tog min kaffekopp och lämnade köket för att sätta mig framför min dator och tänka tillbaka på den gången maken och jag gjorde en långhelg i London.

Mina stora pojkar var 10-11 år alltså hade vi varken fått Kevin eller Victor. Farmor skulle vara barnvakt. Vår reskassa var också minimal men vad gjorde väl det. Det var vår och vi hittade en favoritrestaurang i Soho som serverade "världens bästa" pizza och ett mycket gott vin. Vi satt i timmar och bara tittade på alla "konstiga" människor. Där bestämde vi oss för att vi skulle kosta på oss ett besök på Madame Tussauds.

Det var en fasansfull kö så det blev ett par timmar att vänta men det gjorde inget. Det kom busslaster med folk och framför allt mycket gamla människor. Dom fick gå in genom en VIP-ingång något som irriterade många men både min man och jag är uppfostrade så att gamla människor skall få ha lite "förtur" om man säger. Efter mycket väntande kom vi äntligen in och det var ju helt fantastiskt att bli mött av både John Lennon och Elvis. Kändisarna stod på rad hur verkliga som helst.

Vi tågade vidare in i ett större rum där alla pensionärerna befann sig. En del valde att klä av sig sina jackor och fick hjälp att hänga upp dom. Jag tyckte så synd om en äldre dam hade behövt söka upp en toalett. Hon hade inte hunnit stänga dörren som stod på glänt. Bärkassen men bröd och frukt stod bredvid toalettstolen. Jag försökte med ett leende stänga dörren men den gick inte att stänga. Jag ställde mig framför dörren så ingen skulle titta på henne, det var ju bara frågan om några minuter så jag försökte vinka till maken att han skulle vänta men han troligen varken såg eller hörde mig.

Stackars tant, det verkade inte vara någon i sällskapet som väntade på henne. Nu kommer hon ifrån sina vänner tänkte jag. Det blir bara fler och fler människor i rummet och de tittar på mig som börjar bli varm och lite ångest för att jag inte skall hitta min man (innan mobiltelefonen). Plötsligt står en kvinna framför mig. Presenterar sig som guide och undrar om jag kan ha vänligheten att flytta på mig. "Det är upptaget" säger jag "men dörren är sönder, det är därför jag står här".

Ett skratt går igenom hela rummet, min man kommer fram till mig. Kom nu älskling. Damen på toaletten har nog suttit där en stund och kommer att sitta där i många år till, du vet ju var vi är. "Madame Tussauds" säger jag. Shit happens eller hur? Jag trodde nämligen att Madame Tussauds bara bjöd på kändisar och inget mera. Om jag kände mig dum? Gissa. Men tanken var god i alla fall.