Som en (1) av mina bloggäster har uppmärksammat har jag bott på hotell i natt. Jag har bott på hotell tillsammans med min man och min son + 13 andra fotbollspelare i Victors lag + ca 8-10 syskon + deras föräldrar.

Det var nämligen så här: Victor skulle spela en cup i går och hela laget med syskon och föräldrar var med och vi skulle alla övernatta på stans hotell (25 våningar).

Lämnade bostaden i går klockan 7, precis vad man önskar en lördag morgon (eller hur). Efter mycket letande hittar vi till hallen killarna skulle spela i. Det luktade en blanding av mögel och häst och huvudvärken kom som på beställning. Det fanns några få stolar och om man hade tur fick man låna en sådan en liten stund.  Eftersom det inte gick vidare bra för våra killar försökte jag vara utomhus så mycket som möjligt för att kanske bli av med huvudvärken  men icke. Efter ett antal huvudvärkstabletter gav jag upp och bestämde mig för at strunta i det hela (Det är ju lätt).

Äntligen var det dags för resan till hotellet.  På hotell är allting dyrt sa jag till VIctor. Tjata inte om att få saker hela tiden för det får du inte. (Mutade med att lördagsgodiset den här gången skulle bli söndagsgodis). Vad lyxigt sa Victor när vi kom till rummet, dom har badkar (vi har bara dusch här hemma, fast 2 st). Bada Victor, ta för dig sa jag det är gratis. Victor och jag blandar i lagom varmt vatten. Jag lägger mig på sängen, om några timmer skall vi till en sportbar och äta middag.

Jag hör Victor njuter av badet, jag blundar och lossas vara vid sydliga breddgrader. Jag tittar ut genom fönstret till vänster om sängen. En lekplats. Kunde lika gära ha varit vid Victors avlidna farfars fönster i Belgien. Maken har tagit en tur till skybar för en kall öl.

Mobilen ringer. Kommer du upp till skybaren på 24 våningen säger maken, de flesta är här och tar en öl. Jag kommer så småningom säger jag. Victor tycker det här är roligt. Du mamma, dom har bastu på 25 våningen. Får jag basta? Ska du basta säger jag, vi har ju bastu hemma men självklart. Vem skall du basta med? Fredrik och hans pappa Johan.

I hissen till bastun möter vi Fredrik klädd i handuk, pappa Johan lätt stressad för hissen går varken upp eller ner. Fredrik, säger jag. Vi har bastu hemma du kan väl följa med oss hem i morgon och basta hos oss eftersom ingen av oss har lust att gå 25 våningar i trappor. MAMMA, säger Victor, nog har vi bastu men inte sjutton har vi utsikt över Mälaren. Nej, det kan jag inte skryta med. Det köps lördagsgodis i stora mängder i alla fall bland killarna men det är klart om vi unnar oss ska väl även dom.

Hur som helst, killarna kommer i väg till bastun, jag träffar andra mammor och pappor över ett glas vin. Nu är det dags för gemensam vandring till sportbaren där alla skulle titta på Sverige- Portugal i går. Själv är jag inte speciellt intresserad men det är ju stämning tröstar jag mig och tar 2 Alvedon TILL.

Överförfriskade människor överallt. Gap och skrik, trängsel. Småsyskon gråter och vill hem. Kaxiga 15-16 åringar erbjuder lite stryk till våra 11 åringar. När det är halvlek bestämmer sig de flesta att gå hem till hotellet. Victor tycker det är helt OK.  När vi kommer tillbaka till rummet är ju meningen att maken och Victor skall se sista halvlek men Victor frågar om han får bada igen. Han sätter sig i badkaren för 2:a gången på några timmer och jag hör han säger: Gud var skönt och tyst".

Höjdpunkten är i alla fall hotellfrokosten: Man lassar på hur mycket man får plats med på tallriken med sedan är det strunt samma om man orkar äta upp eller inte. Kaffe, te, bacon, ägg, yoghurt, mackor you name it men hälften ligger ju kvar hos folk. Det förstår inte jag.

Nu är vi hemma. Huvudvärken börjar lätta. Jag har sovit i 2 omgångar i dag. Jag längtar till min egen säng. Nog är det så att om förväntningarna är höga blir det svårt att nå upp till dom. Helgresan på en skala 1-10, kanske 5.

Ha det