"Förlåt att jag kommer i dag igen sa den unga mamman men jag är så orolig för min dotter". Jag hade precis tagit med mig kaffet efter lunchen, satt mig framför datan för att fortsätta jobba. Jag gick fram till mamman och den lilla fina flickan som åt från ett russinpaket. Hej tjejen sa jag. Hon sträckte sin varma hand mot mig med 2 kladdiga russin i. "tack tack". Eftersom jag inte är sjukvårdsutbildad kan (får) jag inte uttala mig om något till dessa oroliga föräldrar utan i dag bjöd jag på en kopp kaffe till mamman i väntan på att övrig personal skulle komma åter efter lunch.
 
"Jag var ju här i går" sa mamman. "Jag fick veta att det var ett virus men Julia har fortfarande så hög feber, nästan 40 grader." Du förstår, jag är ganska labil just nu. Jag fick föda fram mitt barn för 3 månader sedan i vecka 16. Det var något fel på hjärtat förstår du. Dom så det på ultraljud men det känns lite dumt. Det är så många som inte kan förstå mig" Jag var ju bara i vecka 16. Jag såg hur hon kämpade med tårarna (det gjorde jag också) men är man på jobb så är man. Jag lyfte upp  den febriga lilla dottern och visade henne akvariet vi har i väntrummet på jobbet fast fiskarna ville inte äta russin.

Flickan började bli trött och jag lämnade över henne till mamman igen. Kanske gjorde jag något jag inte får gjöra men jag berättade för mamman om att jag själv hade fött ett hjärtsjukt barn om inte heller fick stanna på jorden. Mamman undrade hur många veckor jag fick ha mitt barn i magen. Jag tycker det är jobbigt med den frågan för kanske tyckte hon att dennes "ynkliga"(missuppfatta mig inte) 16 veckor inte var någonting att klaga över. Eller kanske är det omgivningen som tycker så.

"Tusen tack ,  Tänkt att det finns människor jag inte känner som förstår mig bättre" sa mamman, ja du Kevin nog har du hjälpt många jordabarn men din familj här på jorden har också fått mycket hjälp.  Jag kommer en dag i veckan och tittar till dig mitt änglabarn. Då skall pappa och jag plantera lite nytt inför sommaren. Kram  från mamma.