Ja, då är jag åter på svensk jord och det tackar jag för. Victor, min man och jag har nämligen varit utomlands med goda vänner och deras barn. Vi har varit i Lettland, en så kallad kryssning på 40 timmar. Jag hade berättat för Victor om den fina shoppinggatan som fanns på båten.

Resan började med buss härifrån i hällande regn. När vi äntligen kom fram till terminalen fanns inget fartyg som skulle dit vi skulle. Efter en stunds funderande kom vi på att vi var på fel terminal och var tvungna att ta taxi till nästa terminal. Jag insåg snabbt att jag hade tagit fel, det här var ingen båt med shoppinggata. Här fanns i princip ingenting, men men.

Väl inne på båten letade vi oss snabbt till hytten, storlek minimal. OBS, vi hade lyxat till oss med fönster. Vi bjöd strax in våra vänner på en plastmugg med metaget vin, cola till barnen och lite nötter som tilltugg. Vi hade nämligen betsämt oss att boka andra sittningen och behövde då inte stressa.

Det det äntligen blev vår tur att äta av den efterlängtade buffén insåg vi snabbt att vi nog skulle ha tagit första sittningen. Maten var ljummen, torr och seg. Vissa saker var slut och tydligen var ingen i besättningen intresserad av att fylla på nytt.

Vi hade blivit lovade grått och tråkigt regn i Riga, grått var det men inget regn, bara väldigt kvavt. Oj, så mycket bärnsten (bernsten kanske, maken är inte hemma så jag har ingen att fråga om stavningen). Det var så mycket bärnsten så det fanns inte plats till så mycket annat förutom Mc Donalds, Swedbank, Nordea och Den norske Bank. Efter en helt OK lunch i Riga var det dags att återvända till båten.

Eftersom  de flesta sover lite sämre i en 45 cm bred säng var det dags för en tupplur. Till och med Victor gick med på en sådan. Vi vaknade strax innan båten återvände och vi gick den här gången på första sittningen. Oj, så mycket bättre det smakade. "Säkert för att det är nytt och fräscht och inte legat framme i flera timmar" sade min listiga man. "Tänkte inte på det" sa reseledaren (mamma i andra familjen).

Nu var det dags för underhållning. Vi lyssnade på en hyfsad bra orkester men det var tokvarmt så vi gick till en karaokebar, enbart för att lyssna naturligtvis. Eftersom ingen i publiken vågade fick båtvärdinnan själv sjunga. Min huvudvärk kom som på beställning. "Gimme gimme" med Abba lät som en klagosång. Michael Jacksons "Bad", ja, kära någon. Han skulle ha vänt sig i graven om han hade hört. En liten dam försökte sig med "Ta mig till havet". Äntligen kom en tjej och sjönt då vackert att de berusade killarna som satt längst fram blev tårögda. Sedan ville inga flera sjunga, förutom båtvärdinnan igen. Hon lyckades tömma hela baren på folk. Det var nästan så man erbjöd henne betalning om hon höll tyst.

Nu väntade en natt med lite vind, inte alls så farligt säger maken. Själv funderade jag på om jag skulle ta handväskan med ombord i livbåten. Tänkt om vi kommer ifrån varandra osv. Hur kallt är det i vattnet? (Jag har nämligen för många år sedan varit med om en resa från Oslo till någon stans i Danmark i storm).

I går kl 10.30 ankom vi åter Stockholm i ett gräsligt väder. Genomblöta blev vi men efter 1 timme var vi åter i hemmet.

Tänk att det är så underbart att alltid komma HEM.