Jag har haft en aning en längre tid. Har ju bott med karln sedan 1979 så jag tror jag känner honom. När jag tänker efter så faller faktiskt de omtalade brickorna på plats. Han har skött det bra ändå tycker jag om man kan säga det om en person som ljuger. Jag har inte ljugit säger han, undanhållit sanningen kanske. Jag ville inte göra dig ledsen. Ledsen säger jag, hur skall du förklara det här.

Vi sitter runt bordet nu i kväll. Maken trött efter en tuff squashmatch med mellansonen.  Det blir pizza. Färdigköpt som jag lägger lite extra godis på. Rödlök, trattkantareller, extra ost, paprika. Vi sitter mitt emot varandra. Praten går trögt. Säg det säger jag, gör det nu för jag vet att du ljuger, du har ljugit länge, säkerligen sedan i september.  Victor sitter med stora ögon. OK jag erkänner men jag ville dig inte illa säger maken. Nej, säger jag du gör mig inte ett dugg illa. Egentligen beundrar jag dig älskling säger jag men du kunde väl sagt det lite tidigare. Vad skall vi med 50,5 KG trattkantareller om du inte tycker om det? Nu förstår jag varför han hela tiden efter varje lördag och söndagsutflykt i höstas var så noga med att en del skulle ges bort.

Nu sitter jag här med en otrolig mängd trattkantareller. Maken har erkänt och jag ser att han är lättad. Ljug aldrig för mig mer säger jag. Det har du inget för för då blir det inga flera fina skogspromenade i höst.

Nu är jag tillbaka på banan igen. Maken tror att jag skall massera vaderna på honom  eftersom han spelade den här matchen med mellansonen. Vi gör en deal, jag masserar och han äter trattisar. Är jag elak??

Skall för övrigt säga att våra höstpromenader i skogen var trevliga och att jag säkerligen kommer att gå ut i höst igen för det blir väl sällan  2  goda svampår i rad?