Hur gammal är du?
Jag jobbar inom vården och för att välkomna våra patienter här i Sverige så frågar vi om personnummer. Hur gammal man än är, hur senil man är så rapar man upp sitt personnummer hur lätt som helst, även 4 sista siffror. Kan man inte det blir det problem.
Eftersom jag de sista veckorna ofta har varit i Norge för att hjälpa till efter min mors död har vi haft mycket kontakt med vården. När min mor låg i ambulansen med svåra andningsproblem frågade sköterskan när hon var född. Inga problem, dag , månad, år men mamma, sista 5 siffrorna då (har ett annat system i Norge. ). Det vet jag inte säger mamma. Vet du inte dina sista siffor säger jag i ambulansen men det måste du väl komma ihåg. Min syster, 3 amblanspersonal tittar på mig. Vad då 5 sista siffror? Inga av dom kunde sina. I Norge är vi inte så många som är födda på samma dag, månad och år och med samma namn säger ambulanspersonalen.
Jag fick en ny patient på besök här om dagen. En mycket parant herre som jag önskade välkommen till vår vårdcentral. "Jag har blivit så gammal nu så jag behöver någon som kan ta hand om mig" säger han. Välkommen men du är väl inte gammal säger jag (han är 78 år). Min pappa skall fylla 91 säger jag. "Oj oj oj säger han, så gammal vill jag inte bli." Vad svarar man på det? "Hur gammal skulle herrn tänka sig vilja bli? Ska vi säga 80,81 kanske eller ska vi busa till oss att fira 85 år??"
Vad menar gubbskrället. Innan jag fyller 91 skall jag nog begå självmord. Fråga min pappa som är just 90. Hörru farsan, ska inte du tänka på att lämna in snart. Du börjar bli för gammal.
Nej, nu har jag läst bloggar från olika. Jag har under mina 3-4 månader som bloggare bara haft otroligt trevligt men ikväll dog endel. Då kom diskussionen upp om när man får sörja sina barn, eller är dom foster eller vad är dom. Föder man tidigare än vecka 28 var det någon som skrev så var det foster, OCH. Finns det en gräns för när man får sörja.
Hur skulle det låta. "Älskling, vilken hur att jag aborterade i dag vecka 27+6 "bara ett foster" då ska man inte sörja förstår du, morgon hade det varit ett barn och hade vi haft ett riktigt h...., sörja, gravsten och allt det som man tydligen enligt vissa inte har före vecka 28.
Förlåt mig men kan vi inte alla få lov att sörja och leva individuellt. Jag sörjer fortfarande min son som dog för 13 år sedan, min mor som dog för 1 månad sedan och jag glädjer mig över min pappa som lever och ska fylla 91 i år. Vad betyder ålder??
Genom bloggande har i alla fall jag fått kontakt med båda de så kallade äldre och yngre. För mig spelar det ingen roll. Det är vad som skrivs som betyder något.
Kram på er både gamla, unga och fula och vackar, korta, långa, smala, tjocka.
Jag kan säga att jag blir oxå frestad av den där bilden... Dom var hembakta av min arbetskompis som vi hälsade på å det var med mycket hård järnvilja som jag bara åt en liten. Skulle lätt ha kunnat äta många fler. Men med tanke på att jag håller på att kämpa med att bli av med mina för många kilon å inte kan träna nu så får jag allt hålla igen. Ska ju inviga bikinisäsongen alltför tidigt i år!! :) Förlåt om det frestade dig, kanske ska jag ta det som att bilden var en bra en!??
Håller med dig om ditt inlägg! Mycket fint skrivet å jag önskar oxå att folk kunde vara mer snäll mot varann å låta andra vara som dom är!!! Det är så lätt att säga att "så skulle jag aldrig göra" men man vet ju inte förrän man varit där själv... Sorg är ju oxå något som är helt individuellt och jag tycker att ingen har rätt att säga vad som är rätt och fel...
Jag vet att mormor sörjer sin son som druknade när han var 17, 1981, än...
Nä, nu ska jag sluta svammla på, hör att sängen ropar på mig.
Stor Kram, Maria
Jättebra skrivet!!!
Har alltid funderat på varför vi är så åldersfixerade, ta tex i tidningarna..46-åringen. 22-åringen osv Det spelar väl för fasen ingen roll!!
Läste oxå den korkade kommentaren, vart lite nyfiken. Det var nog det mest idiotiska jag nånsin läst iaf!
Sorgen kan inte mätas, vägas, bestämmas...man bestämmer själv....
Meeeen ibland känner man sej verkligen som en skröplig gammal människa ;-) då tar man i å säger att man känner sej som typ 90, fast man inte vet hur man är då, kanske springer maraton...vem vet ..hihi
Massa kramar!
Vad är ålder? Och vad är det för slags mått på sorg?
Nej, det är dumheter. Eller snarare okunskap. Och en hel del ignorans.
Ikväll så gav jag mig efter dem igen. Så även min mamma. Och en hel del bloggisar.
Om du orkar så gå in igen och läs. Många otroliga människor tog fram sina kanoner och stod upp för barnen. Alla barn.
Skickar även med två länkar till min syster (familjens ättriga terrier, en sådan som inte släpper taget och låt mycket;.)
http://theodoraaa.blogg.se/2009/january/du-tog-orden-ur-min-mun.html#comment
http://theodoraaa.blogg.se/2009/january/hissa-eller-dissa.html#comment
Min oldermor har alltid kallat sig för Napoleon och oss för sin här (och menat att vi är hennes styrka i livet som ger henne kraft idag 85 år gammal) och idag så skickade jag hären. Två gånger.
Man behöver inte alltid utkämpa alla krig personligen. Och idag så gjorde jag det delvis för dig -gjorde ont i mig att läsa om din smärta.
Men du lärde mig också många saker i och med det. Att vi håller ihop. Och att våra barn alltid är våra barn, annars hade vi inte blivit så engagerade!
Ja, jag vet att jag borde sova... men många tankar har varit sedan igår kväll... om du förstår.
Massa kramar till dig du jordmamma och änglamamma!
Mången tack för inlägget i min blogg, det värmde! Det hände ju verkligen på rätt plats...kändes bra att BVC-sköterskan får se "anfallet" själv då det är så svårt att förklara! =)
Sorg kan man inte mäta! Ingen kan bestämma hur länge vi ska sörja! Vissa kan komma igen tidigare, andra långt senare, det är så individuellt! Men sluta sörja, nej, det gör vi inte! Bara litet annorlunda! Vi saknar ju en speciell person, som inte fick stanna här så länge! Det fattas små älsklingar för oss! Och det gör ont! Länge!
Kram!
Ingegerd
Pigg pensionär
Det du skriver är så bra.
Ålder, livskvalité eller antal andetag utanför magen har intengting med sorg, begravning eller saknad att göra. Det är två helt olika saker.
Tusen tack för dina kommentarer!
bra skrivet. Ja den diskussion som har uppstätt genom detta hos mig gör mig mäktigt förbannad. tankesättet vissa har är för mig helt overkligt!
Kul att fler har hittat hit -bara bra typer dessutom! :.)
Och ja, du beskriver verkligheten. Att gå förbi ett gäng med dagisbarn och ha sin lille son i en kista. Sådan är verkligheten. Tyvärr.
Önskar så att jag kunde ta bort smärtan för dig... gör ont i mig när det gör ont i dig...
Nu blir jag glad va" =)
http://bloggbenny.blogg.se/
Kära!
Säger som Melissa, gå in och titta igen på alla som känner med och stödjer oss änglaföräldrar!
En del människor tror sig veta hur det är utan att ha upplevt det. Det säger mycket mer om dom själva än om det dom tror sig veta något om.
Varsamhet och empati vore synnerligen önskvärt när man kommenterar så oerhört känsliga saker som våra barns död.
Men en del saknar den insikten och den går inte att tvinga fram. Men förhoppningsvis kommer livet att lära dom.
Varma tankar och kramar till dig, vän, jordmamma och änglamamma
från din vän och änglamamma
Kristina
