20 314 och en torsdag.
Jag har inte räknat ut hur många dagar är jag, råkade komma in på en sida på nätet som räknade ut det för mig. Ha det bra ni där ute, hur många dagar ni än har levt. Jag skall i alla fall titta på TV, ta hand om min VIctor som är ca 4 150 dagar , född på en måndag. Hur som helst har han hög feber och jag bryr mig inte om ålder, han är sjuk och jag vore glad om jag vaknar i morgon till min 20 315 dag i livet. <3
Jag kommer sakna ditt bloggande, det har gett mig en hel del skratt och piggat upp :) Gott nytt år och jag hoppas det nya året blir jätte bra för dig och alla du håller kär. Stor kram
Ja, var går gränsen för att sörja och vem sätter den? Jag har också tänkt mycket på det och kommit fram till att det egentligen inte finns några gränser alls.
Men dom som inte sörjer och "bara" tittar på andras sorg vill nog gärna gradera lite och ha olika fack.
Vår sorg är allmänmänsklig men också synnerligen individuell.
Om du slutar blogga skulle jag sakna din blogg mycket! Jag tycker du skriver både genomtänkt, allvarlig och humoristiskt.
Men du känner ju själv hur din inspiration är...
(Jag svarar på alla mina kommentarer och jag har fått fler sen jag började göra det.)
Om du vill kontakta mig privat nån gång så är du välkommen! [email protected]
Varma kramar till dig
Kristina
Håller med Kristina där...." Vår sorg är allmänmänsklig men också synnerligen individuell."
Går inte att mäta vart smärtgränsen finns för att sörja....
Har nu sörjt min bror i 27 år, smärtan har blivit lindrigare...men den finns ännu...
Tycker man får lov att sörja hur man vill, hur länge man vill..oavsett det nu är en mor, far,barn, barnbarn, katt, hund....de står en lika nära och är lika kära....för en själv...
Sörj nu din mor så länge du själv vill och tillåt dej ATT sörja...det är en del av läkningen..
Många kramar!
Trist att du skall sluta blogga... tror att många har kunnat få sig både en och två tankeställare via den... om det så handlar om garderobsröj eller änglar i Himlen (stora som små). Jag vet att jag i alla fall är en av dem.
Jag med, nu är julen över, då kan man ta bort skiten. Speciellt när man har en gran som inte är nått vidare, inget att hänga i granen alltså hahah. Återigen, kommer sakna ditt bloggande. Stor kram.
Hej... ville bara tacka för kommentaren... och ja, vi skall börja gå i samtal igen... det behövs efter allt som har hänt.
Jag kan förstå du är låg, vem hade inte varit det efter en sådan omtumlande vinter. Blogga är bara roligt om man själv vill göra det, inte för att andra vill. Kommer du ha din blogg kvar? Så man kan skriva någon rad då och då? Kramar
Skönt att höra. Så du inte försvinner bort helt :) Ha det underbart och se till att ta bra hand om dig och lyssna på hur du mår och känner. Vi hörs av. Kramar
Latte är alltid gott för mig, stoppar jag mig inte så kan jag dricka lite väl mycket, så nu har jag sagt att bara latte när jag fikar :) Vilket gör att det fikas en hel del hahah. Vi är nog alla lite dubbelnatur, men bättre att skriva när man vill och orkar göra det, blir oftast bäst så. Kram
