Nallen utan streckkod.
Det finns en underbar ung kille som ibland sitter i kassan och jag sätter kursen till just honom för han är otrolig trevlig och alltid har någon rolig kommentar. "God afton säger han (klockan är 17.00) God afton på dig själv du, säger jag. Så ni skall äta tortillas i kväll? Jepp säger jag. Sista varan på bandet är nallen. Han tittar på nallen, "god afton min herre" säger han, "din dummer du har ju ingen streckkod" . Han låtsas kasta iväg nallen. Nej, säger jag, det får du inte göra. Han skall jag sätta på min sons grav i morgon. Min döde son Kevin är en så stor del av mitt liv så jag för mig är det inget märkvärdigt att jag säger så men för den stackars killen, max 20 år, "Oj, förlåt mig" säger han. Vad vill jag att du skall förlåta dig för? säger jag, För att du är rolig, trevlig, att du gör oss gamla tanter glada? "Men asså, jag visste inte, förlåt" OK säger jag. Jag förlåter dig om du förlåter mig för att jag sa vart nallen skulle placeras i morgon. OK säger han. Då har vi en deal liksom.
Om jag hade sagt att den skulle sitta på min mors grav hade han säkerligen inte reagerat men just mitt barn, det blev nog för mycket. Jag kan efter 13 år prata om Kevin på ett sätt som kanske skrämmer människor som inte har mött döden på nära håll. Stackars grabben på ICA. Det är nog jag som skall säga förlåt.
Kram
Ibland är det inte lätt för omgivningen när vi rakt av talar om våra små änglar! Men jag tror att det är bra att vi gör det. Någon måste ju ändra på det. Och jag hjälper gärna till.
Så fint att du köpt en nalle till Kevin. Jag ska tända ljus i morgon hos min lille Marcus.
Trevlig helg!
Ingegerd
Detta är ett aber som vi bär, änglamammor. Vi pratar om våra änglabarn som att de vore här medans omgivningen inte förstår. Men jag tror nog inte att jag hade förstått känslan, om jag inte själv råkat ut för det. Själv kommer jag tända Sarah Margarethas alldeles egna ljus härhemma även makens ljus för jag orkar inte med kyrkogården. Jag och sonen tänder ljusen hemma och minns istället.
Kram Lena
Jag tror det är bra att du vågar prata naturligt om det!! Å, jag tror att killen i kassan fick en fin lärdom... Det är ju bra att det blir mer naturligt att prata om döden å att små barn dör är ju så "tabubelagt". Jag börjar inse att det händer ju betydligt oftare än jag insett... Nu helt plötsligt tycker jag mig höra talas om det överallt. Det är ju som att många blivit mer öppna å jag tror att det är bra!! Om vi är mer öppna om allt jobbigt så behöver vi inte alla tro att vi är konstiga eller ensamma!!!
Jag upplever nu med mitt diskbråck att det har hjälpt mig mycket när flera har delat med sig av sina erfarenheter kring samma sak. Jag inser att jag är inte ensam å det finns dom som har det mycke jobbigare än jag... Tillsammans blir man stark!!
Tack för ett fint inlägg!!
Happy Valentine å jag skickar en extra tanke till eran Kevin!! (Min brorson heter Kevin å han är min favvokille nr 1, ja efter sambon då...)
Stor Kram, Maria
När jag är nere på fysioterapin så frågar en del som är där och tränar vad jag som är så ung gör där och mitt svar är allid, "jag har genomgått en hjärttransplantation - varför är du här"? Ser först ett ansikte som "tappar" hakan och sen vill de inte prata om "bagateller"... Snart vågar jag inte prata om det, för mig är detta inte en stor sak längre - det är bara som det är men människor blir alldeles mållösa. Det har aldrig varit min avsikt att "skrämma" människor.
Fint inlägg - det är härligt att läsa din blogg.
Ha en underbar dag! Kram
Jag tycker det är naturligt och bra att prata om det. Den goa, mysiga killen i kassan lärde sig något på ett bra sätt för att du tog hand om det fint, med eran deal.
Ju mer öppna vi vågar vara desto mindre tabubelagt blir det och vi underlättar för varandra.
Varma tankar och kramar!
Hej! Du var anonym när du kommenterade på min blogg! Tack, förresten! Men jag kände igen dig ändå.
Kram! Jag önskar dig en bra vecka!
Ingegerd
Jag tror att vi måste börja prata så för att människor skall "lära" sig att det är okej att prata om döden... men också om barn och död i samma mening.
När jag köpte sidenband i förra veckan så frågade hon i butiken mig vad jag skulle ha dem till. "Skall du hänga saker i dem?", antog hon. "Nej, jag skall kryta dem om gravljus", sade jag bara. Och så köpte jag band som var rosa och som det stod "It´s a girl" på.
Och när vi tittade på knappar så sade hon typ "Ja, och det var till en flicka ja?" Och jag sade bara ja, till två flickor.
Men hon verkade inte koppla ihop gravljusen och flickorna... får nog gå in där fler gånger och förtydliga.
test
Tack för påhälsningen. Har saknat dig!
Kramis Lena
Saknar dig! Var är du, och hur mår du?
Har bloggtorkan drabbat dig?
Tänker på dig!
Kram!
ja, det kan inte varit lätt för killen i kassan. är ju känsligt för många att prata om döden och han visste ju heller inte något om bakgrunden - om det var något som hänt nyligen eller om det var längesedan. men visst är det alltid värre när det är barn. så tycker jag. men genom att man själv pratar om det som hänt, så är ju det liksom ett tecken på att man har accepterat att det är som det är, men det är även ett sätt att minnas personen som man inte längre har hos sig. för man minns bättre om man får prata om dem som lämnat en.
hoppas du får en trevlig helg hur som helst!
Hej!
Tittar in för att önska dig en trevlig helg! Hoppas att allt är bra med dig!!!???
Stor Kram, Maria
Hmm, måste ska liv i gamla Berta! =) Du har en utmaning inne hos mig. Så nu måste du ut ur skalet.
Kramis Lena
Go kväll,
Hoppas att kvällen varit bra och att ni slapp pölsa.
Nu väntar jag spänt på ditt inlägg.
Kramis Lena
