Åter
Hej på er. Efter att ha duschat i morse drack jag te och borstade tänder. Sedan var en bil till jobbet. Hur kul är det att skriva om? När varje dag går i samma monotona spår. När det är jättesynd om mig som har mycket att göra på jobbet och har huvudvärk varje dag.
Det var någon dag i veckan som gick jag halkade in på en 34-årig kvinnas blogg. Det är då man är glad att det inte händer så mycket i ens liv för denna kvinna har det mycket tufft. Klagar? Nej, inte hon. Hon är glad för varje dag hon får med sin familj. I veckan träffade hon en pastor och de gick gemensamt igenom hur hennes begravning skulle vara. Jag överdriver inte när jag säger att jag skäms över mig själv. Å andra sidan så tar vi väl livet lite för givet de flesta av oss eller hur?
För övrigt tycker jag världen är rätt galen. När jag väntade mitt första barn (snart 27 år sedan) var vi helt eniga min man och jag. Hon skulle heta Caroline., men det blev en pojke. Ett år efter väntade vi Malin, men det blev också en pojke. Nu gick en massa år (12) så blev jag gravid igen. Eftersom jag var såpass gammal gjorde vi fostervattensprov och om vi ville kunde vi ta reda på barnets kön. Efter 14 dagar skulle vi få tillsänt en kod och ett telefonnummer. Tokigt nyfikna ringde vi numret. Det blir en pojke sade kvinnan i luren. Roligt tyckte vi (det tror säkert inte ni. De vill väl ha en flicka också?) Nu blev det alltså mitt änglabarn Kevin. Ytterligare 1 år senare var det dags igen men vi bestämde att denna gången skulle vi inte ringa. I 2 dagar gick vi runt och undrade men det gick inte. Jag ringde från jobbet. Jag uppgav koden, det blir en pojke. Jag var mycket glad men naturligtvis blev den graviditeten svår eftersom vi hade förlorat Kevin bara något år innan.
Detta kom jag att tänka på i morse när jag sätter på TV`n och läser på text-TV av norska och danska kvinnor åker till Sverige och gör abbort om inte könet på barnet är det önskade. För mig är det obegripligt och framförallt upplever jag det stötande som änglamamma. Jag bara undrar hur de får igenom en abort på de grunder.
Hej jag skulle vilja göra en abort. Varför då. Jo jag har alltid önskat en pojke och nu visar det sig att det är en flicka jag väntar? Vem utför dessa abortert?
Här hör man om kvinnor och män som önskar sig barn som kanske aldrig får uppleva det. Det är ju ingen självklarhet. Andra får insatt en himla massa ägg och vips får man 8 barn till förutom de 6 hon redan hade hemma den ensamstående amerikanska mamman.
Nog är det väl lite sjukt?
Härligt du är tillbaka men ett inlägg. Jo du änglabarn finns det gått om. Det som jag fann lite konstigt var att när vi förlorade vår Sarah Margareta så sa barnmorskan att i 99% av alla som blir gravida igen så är det samma kön på barnet som det man förlorade. För mig stämde det, jag fick en Camilla, för dig stämde det också. Nu väntar jag spänt på hur det ska gå för Mamma Melissa.
Kramis Lena
Idag känner jag mig inte som svensk. Läser på text TV, att kommer man t.ex från Turkiet och har tidigare 3-4 flickor, så får man abbort i Sverige eftersom man har så hårda krav i Turkiet att man måste föda fram en son. Efter vad jag kan förstå så bor kvinnorna i Norge och Danmark. Så Sverige har lagar som passar in på kulturen i andra länder. Jag håller med dig, så sjukt.
Jag som väntar och väntar på att bli farmor, vilket inte är en självklarhet, har det visat sig, tycker att det är stötande med denna typ av abborter. Tänker också på alla änglabarn och änglaföräldrar.
Jag håller verkligen med dig. Jag fullkomligt studsade baklänges när jag läste om hur norska kvinnor kommer till Sverige för att göra abort på grund av att det var fel kön!!! Vad är fel kön? Något slags "det"? Hur är folk funtade?
Vi är många som har förlorat barn och kan inte förstå hur man kan göra abort för att "det inte passade"!
Om vår Marcus hade fått leva hade jag varit överlycklig trots att jag tidigare fått "bara" pojkar. Nu är det inte vilka pojkar som helst, men ändå!
Kram på dig! Skönt att höra av dig igen!
Kjersti!
Välkommen tillbaka i bloggtorkan! Jag har saknat dig! Men ibland finns det liksom inget att skriva, så är det nog för många av oss.
Ja, världen är galen. En del människor kämpar för att få en familj och andra aborterar för att barnet har fel kön....
Kanske tänker dom flesta inte på det, "kvinnan har själv rätt att bestämma över sin kropp" heter det, men för oss änglaföräldrar kan det vara ett slag i hjärtat att någon frivilligt sorterar ut barn av sådana skäl. För mig är det så.
Att läsa till exempel cancersjukas bloggar om deras kamp, läsa änglamammors bloggar, andra människor som ger av sig själva och berättar djupt ur sina liv.
Människor som är långt ifrån det glättiga och skriver om livet och hur smärtsamt det kan vara, naket, rakt på, och mitt i allt med en varm humor.
För mig är dom mitt livs och samhällets föredömen. För mig är det mogna människor som inte sticker huvudet i sanden utan lever trots att det gör ont.
Dom ger mig hopp om mänskligheten!
Kramar!
Nu kanske jag blir påhoppad som sjutton, men jag får väl ta det då....jag tycker oxå att det är fruktansvärt att man kan välja bort ett kön, men förstår ändå hur "de" tänker, om man kanske redan har 4-5 pojkar, så finns där nog en längtan att få en liten flicka, så gör de detta kanske svåra beslut...eller?!
(År-81 blev jag gravid, en ej önskad graviditet av många olika orsaker, beslutade att göra en abort. Helgen innan jag skulle "in" så fick jag missfall!
Hemskt att säga det, men jag blev på sätt å vis glad, jag slapp göra en abort, trots att det var bestämt!)
Så jag har en viss förståelse att man gör en abort, ett svårt val, men kanske livsnödvändigt, både för barnet och modern!
Kram!
Tack så mycket, nu är jag tillbaka med bloggen, fast inte lika aktivt som innan, men tillbaka i alla fall. Kramar
Världen är skruvad... vriden och helt upp och ned i bland.
Men att ta saker och ting i livet, lite sådär lagom, förgivet tror jag inte skadar... Jag tror att det är friskhetstecken efter att man har gått igenom olika svårigheter, att hitta tillbaka till en slags balans.
Att vara otacksam är däremot någonting helt annat och något som de som utför aborterna (som du skriver om) är.
Tack för de fina orden, de ska jag minnas och det stämmer verkligen. Kramar
Eller hur!! Jag blev å blir så upprörd när jag hörde om dessa aborter. Hua, vart är vi påväg!??
Stor Kram, Maria
Det är så hemskt att läsa hennes blogg.
Man blir helt förstörd av att hennes barn ska behöva bli förälderlös :-(
Kram och ha en bra dag!
