Det är fredag kväll. Telefonen ringer och jag svarar . Har det hänt något med pappa?  Jag svarar snabbt och frågar vem det är." Det är jag, pappan din". "Du förstår, de har varit och hjälpt mig av med hörapparaten så nu kan jag prata med dig". Så fint, säger jag. Hur mår du pappa? "Jättebra. I går var jag och åt middag i stora matsalen. Det var fisk och du vet ju hur mycket jag tycker om det". Ja, jo det vet jag att du gör men hur mår du annars. Jag menar du har ju precis fått 2 hörapparater, 2 starroperationer, en stor tarmoperation där du fått veta att du har cancer, du går med kateter, jag menar, är du OK pappa. "Jag har det så bra jänta mi". Nu skall jag lägga mig för i morgon är det julbord här på hemmet". "Förresten visste jag inte att jag kunde se sjön härifrån, det blir fint till sommaren. (Jag har berättat för honom att han har sjön framför vardagsrumsfönstret men han har nog varken hört vad jag sagt eller inte sett något. Vi ses till jul, det skall bli trevligt". Hej då pappa, vi ses.

För 2 månader sedan satt min pappa, änkling sedan 10 månader tillbaka, i sin villa som han bott i tillsammans med sin fru (min mamma). 91 år gammal, såg ingen ting, hörde ingenting och med fruktansvärda magsmärtor, svårt att kissa. Allt han väntade på var hemtjänsten och min syster som hälsade på på kvällen.

Vi (absolut mest min syster) och jag har gjort allt vad vi kan för att pappa skall ha det bra. När han för 2 månader sedan efter en svårt magoperation bestämde sig för att inte flytta hem till villan var vi väldigt oroliga för hur han skulle klara av flytten. Han är glasklar i huvudet och har full koll på allt.

När vi skulle avsluta telefonsamtalet försökte jag försiktigt att fråga om han saknade villan. "Nej du, jag bor i en lyxlägenhet" (se tidigare inlägg), men du, nu måste jag lägga mig för som sagt i morgon blir det julbord. Kanske tar jag ett glas rött vin, vi får väl se. "

Kanske inget märkvärdigt telefonsamtal kan tyckes men för mig var det så otroligt upplyftande. Pappa har funnit sig till rätta. Det kommer att bli många olika engagemang på boendet så jag hoppar du hinner med många.

Som vi säger i Norge. "Pappa jeg er glad i deg."