1 år har gått
I dag är det precis 1 år sedan du dog. 1 år sedan min syster och jag höll dina händer till ditt sista andetag. 1 år sedan pappa strök dig över kinden, kramade dig och tackade för 60 års äktenskap. 1 år sedan jag bad om att du skulle få något lugnande när din ångest var för svår för dig den sista timmen i ditt liv. Det är även 1 år sedan jag packade ner dina fina kläder och lämnade dom till frälsningsarméen. Du tyckte ju så mycket om de som hade det svårt i livet. Du ville hjälpa alla om du så kunde.
Du mamma, jag undrar hur du har det nu. Som du kanske vet är jag ofta i Norge nu, minst 1-2 gånger per månad. Vet du att pappa inte mår bra? Vet du att han har flyttat till en servicelägenhet? Han saknar dig så mycket mamma så när vi pratar om dig så gråter han. Jag var på kyrkogården i söndags och tände ljus. Min äldste son var med mig. Tillsammans stod vi där i mörkret och såg ljuset från lyktan. Såg du oss? Varje gång jag är i Norge så hälsar jag på dig förstår du. Min syster och jag ser till att det alltid är fint på din grav. Du tyckte ju så mycket om trädgården och blommor så naturligtvis ser vi till att det är fint hos dig.
I år kommer hela min familj från Sverige och firar julen i Norge. Det är ju ganska länge sedan vi gjorde det för det är ju 55 mil att åka men i år kommer vi. Det blir ett kort uppehåll för min mellanson jobbar i julen men har lyckats få ledigt 1 dag.
På julafton skall vi alla (kanske även pappa) besöka din grav och se till att det blir fint på graven. Pappa kanske inte orkar förstår du för han har blivit så mycket sämre sedan du dog. Han är ju ni 91 år och jag tror att när man älskar någon så mycket som pappa älskar dig så längtar han nog till dig ibland.
Jag hoppas att du har träffat Kevin, ditt yngste barnbarn där uppe. Precis som min äldste son sa på din begravning. "Mormor, snälla ta nu hand om vår lillebror Kevin" "se till att han har det bra."
Vet du mamma, ibland när telefonen ringer så tror jag fortfarande att det är du. "Är det dej, jänta mi" sa du. Nu börjar jag gråta så jag får nog lägga ner det här.
Tänkte i alla fall uppmärksamma dagen i dag för jag glömmer aldrig.
Go kväll vännen,
Vilket vackert brev du har skrivit till din mamma. Jag tror att de vi har mist finns alltid med oss, runt oss och framförallt inom oss. Kan fortfarande känna makens hand på min kind när jag har det som svårast eller hans smasch i huvudet när man gör något riktigt dumt. Dock tror jag att mor din mest finns hos din far. Hon står där beredd att ta emot honom när hans tid kommer. Ett år är ingen lång tid när man har förlorat någon samtidigt som det är en lång tid. Om du förstår vad jag menar.
Ha det så bra du kan på din Mors dag.
Kramis
Det är så tungt när våra kära lämnar oss och lämnar ett svart hål efter sig! Din pappa känner också en oändlig saknad efter sin livskamrat. Men på något sätt finns dom hos oss ändå, i våra hjärtan och våra minnen! Vi glömmer dom ju aldrig!
Kram på dig!
Ingegerd
Du fick även mig att få en tår i ögat... Så fint du skriver. Jag är övertygad om att din mor träffar Kevin. Jag känner även igen sorgen som din far går igenom, det var likadant för min å sambons morfäder när mormor gick bort. Oj, så dom sörjde... Så fint att ni firar med din far i år!! ;)
StorKramen, Maria
Vilket underbart vackert brev till din kära mamma,tårarna trycker på bakom ögonlocken...
Många varma kramar!
Charlotte
Go kväll vännen,
Tassar in med lite frusna och snöiga fötter för att önska dig en bra torsdag. Hoppas att du inte har blivit insnöad. hehe
Kramis
go natten vännen,
Stackars stackars dig som är en axel som inte mår bra. Känn hur jag försiktigt blåser bort det onda och sätter ett plåster med Bamse på. Då kanske smärtan blir lite bättre.
Kramis
