Tåget brukar komma in till Oslo Central i god tid men inte den här gången. Trängsel uppstod och Victor och jag försökte slingra oss igenom folkmassan. Plötsligt stannar Victor. "Titta mamma, en svart mops", Åh va söt säger jag. Victor är en mycket social person som genast går fram till husse och frågar om får ta ett kort på hunden. Självklart säger husse, ge honom en hundgodis så blir han glad. Som sagt, så gjort. Äntligen 20 minuter försenare sätter vi oss på tåget. Bredvid mig sitter en ung man med en tjock bok, bredvid Victor kommer en ca 30-årig kille, hälsar glatt och sätter sig för att sova. Efter vägen får vi höra i högtalaren att vi blir mer och mer försenade. "Det var ju synd" säger killen bredvid Victor. "Jag skall med ett anslutningståg och det hinner jag inte". "Vad heter du grabben" säger killen, Sedan händer det saker som inte jag är van vid i alla fall. "Victor, ska vi gå till bistron, jag är sugen på te, vad vill mamma ha tror du?" De knallar i väg och efter en stund kommer killen med kaffe och godis till "mamma" och te och godis till Victor. "Så snällt" säger jag. "Hur mycket kostade det". "Killen som kommer från ett av våra sydliga länder tittar på mig. "Ingenting, hur så".

Victor, ska vi titta på en film? Du och jag får dela på hörlurarna. Efter mycket skratt tar väl batteriet slut. Vi pratar en stund alla tre då plötsligt en röst i högtalaren berättar att vi alla måste lämna tåget i Degerfors. Nu händer allt väldigt fort men killen som jag kan kalla Ahmed hjälper mig med bagaget och ser till att Victor kommer på en buss som skall ta oss till Laxå. Själv försöker jag stappla bagaget i bussen.

Efter ca 4-5 mil är vi i Laxå för att ta ett nytt ostädat tåg till Stockholm. Ahmed kommer med ett glatt leende. "Tja Victor, du blir inte av med mig nu heller. Jag vill sitta och snacka med dig och morsan du vet". "Kul" säger Victor. Efter  ca 1 timme och alla ombord på tåget får vi veta att vissa skall kliva av tåget igen och vänta på nya bussar. Då, just då bryster min nya vän Ahmed ihop. "Värsta SJ du vet, nu väntar en kamel på oss, eller hur Victor". Inget tåg till Linköping bara kameler." Jöss vad vi skrattade.

Tyvärr var vi tvungna att säga hej då till denna underbara person som själv hade bråttom till sin fru och 1-åriga dotter även om Victor försöker hålla kvar hans väska.

Kanske inte SJ med det första men jag tänker ofta på killen som ville besöka sin fru och lilla dotter och blev  flera timmar för sent men förgyllade resan för min och min Victor.

Victor och jag glömmer dig aldrig du underbara människa.