När jag i dag var och handlade på den lokala ICA affären uppstod ett litet trafikkaos i rondellen. En massa bilar fanns med personer utanför sina bilar. Jag trodde naturligtvis att någon olycka hade ägt rum men jag såg som tur var ingen person liggande på marken. Just när jag skulle stanna min bil såg jag en boll ligga på körbanan. Eftersom det har blåst mycket i Stockholm i dag rullade bollen lite hit och dit. Det var ingen riktig fotboll utan en boll med spindelmannen på. Alltså gissningsvis ett litet barn som hade tappat den.

Visst är det gulligt, alla stannade sina bilar och kollade efter något barn men det var nog bara bollen som tog sig en liten tur på egen hand i blåsten för inget barn fanns till. Skönt i alla fall att inte har för bråttom i trafiken.

Bara en liten tanke på söndagkvällen. Kram :-)

Där står han sonen, mitt i bilagan, en stor bild.

Ett barns sommarlov tenderar ofta att bli väldigt långt om man inte har mostrar, fastrar, mormor, farmor osv osv. Det har inte vi i närheten, alltså blir Victors ledighet väääääääldig lång.

För 1 vecka sedan vid middagsbordet berättar min man att han har sett att Djurgården har sommarkollo på Rådmansö i Stockholms skärgård för barn födda mellan -95 -- 99. Det blir ingen reaktion varken från Victor eller mig. När vi senare samtalar min man och jag kommer vi överens om att det kanske inte är så dumt att skicka iväg minstingen måndag till lördag. För mig är det fruktansvärt länge men vi frågar Victor om han kunde tänka sig det." Ja, jooo, kanske, men jag känner ju ingen". Nej säger vi men du kommer helt säkert att lära känna killar. "OK, jag vill" säger Victor som är en mycket social och oblyg typ.

Söndag kväll går åt att packa. Det är viktigt att de rätta kläderna kommer med. Fotbollströjor i alla dess färger, lite märkes ´kalsonger osv osv.

Mamma (jag) sover dåligt natten till måndag. Är van att maken alltid följer med. Med tårar i ögonen säger jag hej då till sonen måndag morgon. Kommer till jobbet. Första SMS. "Tja morsan. Träffat 3 killar som jag känner.  Coolt va". Så roligt svarar jag.
Jag hör inte så mycket nästkommande dagar men något SMS levereras antingen till maken eller mig. Bl a  "Så här roligt har jag aldrig haft" osv.

I går ringde en fotograf till min man och frågade om det var OK att Victor var med på bild i Dagens Nyheter, sportbilagan. Nu är han alltså där. I morgon skall vi resa och hälsa på. Han kommer hem senare på dagen. "Jag skall inte åka med er hem i bilen. Jag skall åka buss med polarna"

Min "lille" unge har blivit så stor att han varken saknar mig, maken eller hund eller bröder på 5 dygn. Glädjen över att hälsa på honom i morgon kan ingen ta ifrån mig. Jag lovar, jag skall verkligen försöka att inte springa dig tillmötes, pussa, kramar och gråta av lycka över att se dig igen. Nej. Jag skall lite nonchalant lossas att jag "råkar" träffa dig men ingen vet att i morgon skall vi tokkramas och du skall få välja middag, ja för du kommer väl hem till middag?

Kram till er alla som orkar läsa en knäppmorsas längtan.

Tåget brukar komma in till Oslo Central i god tid men inte den här gången. Trängsel uppstod och Victor och jag försökte slingra oss igenom folkmassan. Plötsligt stannar Victor. "Titta mamma, en svart mops", Åh va söt säger jag. Victor är en mycket social person som genast går fram till husse och frågar om får ta ett kort på hunden. Självklart säger husse, ge honom en hundgodis så blir han glad. Som sagt, så gjort. Äntligen 20 minuter försenare sätter vi oss på tåget. Bredvid mig sitter en ung man med en tjock bok, bredvid Victor kommer en ca 30-årig kille, hälsar glatt och sätter sig för att sova. Efter vägen får vi höra i högtalaren att vi blir mer och mer försenade. "Det var ju synd" säger killen bredvid Victor. "Jag skall med ett anslutningståg och det hinner jag inte". "Vad heter du grabben" säger killen, Sedan händer det saker som inte jag är van vid i alla fall. "Victor, ska vi gå till bistron, jag är sugen på te, vad vill mamma ha tror du?" De knallar i väg och efter en stund kommer killen med kaffe och godis till "mamma" och te och godis till Victor. "Så snällt" säger jag. "Hur mycket kostade det". "Killen som kommer från ett av våra sydliga länder tittar på mig. "Ingenting, hur så".

Victor, ska vi titta på en film? Du och jag får dela på hörlurarna. Efter mycket skratt tar väl batteriet slut. Vi pratar en stund alla tre då plötsligt en röst i högtalaren berättar att vi alla måste lämna tåget i Degerfors. Nu händer allt väldigt fort men killen som jag kan kalla Ahmed hjälper mig med bagaget och ser till att Victor kommer på en buss som skall ta oss till Laxå. Själv försöker jag stappla bagaget i bussen.

Efter ca 4-5 mil är vi i Laxå för att ta ett nytt ostädat tåg till Stockholm. Ahmed kommer med ett glatt leende. "Tja Victor, du blir inte av med mig nu heller. Jag vill sitta och snacka med dig och morsan du vet". "Kul" säger Victor. Efter  ca 1 timme och alla ombord på tåget får vi veta att vissa skall kliva av tåget igen och vänta på nya bussar. Då, just då bryster min nya vän Ahmed ihop. "Värsta SJ du vet, nu väntar en kamel på oss, eller hur Victor". Inget tåg till Linköping bara kameler." Jöss vad vi skrattade.

Tyvärr var vi tvungna att säga hej då till denna underbara person som själv hade bråttom till sin fru och 1-åriga dotter även om Victor försöker hålla kvar hans väska.

Kanske inte SJ med det första men jag tänker ofta på killen som ville besöka sin fru och lilla dotter och blev  flera timmar för sent men förgyllade resan för min och min Victor.

Victor och jag glömmer dig aldrig du underbara människa.