Ju tidigare ju bättre?

Vid massor av tillfällen har människor frågat mig hur gammal min son Kevin blev och hur gamla hans bröder var då. Jag svarar som det var att Kevin blev 9 dagar gammal, vår äldste var 13 år och mellansonen 12 år. Vi har fått många olika bemötanden beträffande denna händelse och vi har alltid stått fram och varit ärliga och svarat på frågor, om inte annat än så för Kevins skuld.

Det finns människor som har frågat hur mycket han vägde, hur lång han var, hårfärg osv osv. Vi har även svarat på det, vi har valt att tro att det är någon form av rädsla hos människor, att de inte vet hur man skall bemöta människor i sorg men det finns en gräns. En ytlig bekant kom fram och tyckte vi ändå skulle vara glada att det inte var någon av våra 2 stora söner som hade dött. Naturligtvis svarade jag men hur menar du nu? Jo, Kevin blev ju bara 9 dagar gammal, ni kände ju inte honom, 9 dagar är ju ingenting egentligen. Nej men jag har känt mitt barn i 9 månader säger jag. "Du har själv 2 barn" säger jag, "får jag fråga dig en sak. Om du är ute och åker bil med dina barn, bilen börjar brinna, vilket barn försöker du rädda först?"

Vem bestämmer hur mycket jag sörjer mitt barn. Jag tänkte bara fråga: Hur långt är ett snöre? När är det "lagom tid" att förlora sitt (sina barn).

Ha en bra kväll.

Kommentarer
Postat av: Orchid

Även om man inte känt pyret så länge, så har man en massa förväntningar på framtiden tillsammans med det. Jag tror att folk har svårt att förstå hur det är, dom vet inte vad dom ska säga, dom försöker släta över. Jag kan bli litet obstinat och tvär och ge svar, som försvarar vår lilla pojke.

Om det nu vad nödvändigt att vår Marcus dog, så vill jag ha ut något gott utav det. Kanske hjälpa andra, försöka förklara och framför allt inte svika honom. Han har säkert gett något till läkarvetenskapen och kanske därmed bidragit till att rädda något annat barn.

Mormor ger inte upp!

Kram till dig!

Ingegerd

2009-04-26 @ 19:07:36
URL: http://kidsandorchids.blogspot.com/
Postat av: Bokmalen

Nä, vilka elaka kommentarer!! Fy, man kan väl ändå inte tänka så!! Man kan ju verkligen inte bestämma hur mycket eller lite nån sörjer...

Jag håller med dig!!!

StorKramen, Maria

2009-04-26 @ 23:44:21
URL: http://bokmalensvardag.blogg.se/
Postat av: Kristina Birkesten

Kjersti!

Tragiskt! Den här människan har ingen aning om vad hon/han pratar om och det vore önskvärt om en sådan människa i alla fall hade vett att vara tyst, men så väl är det inte....



Känner igen det. "Var glad att Mikael dog nu och inte när han var 1 år" "Eller körde ihjäl sig på moped när han var 15".....



Det finns inte mycket att göra åt det eller säga. Människor som slänger ur sig liknande saknar ganska ofta självinsikt. Men någon gång drabbar livet kanske också dom.



Ja,hur långt är ett snöre....



Varma kramar från Mikaels mamma till Kevins mamma!

2009-04-27 @ 00:48:34
URL: http://kristinasryggdagbok.blogg.se/
Postat av: Daniel

Sorgen kan inte definiera eller ge riktlinjer till.



Individuell smärta som bearbetas personligt.

2009-04-28 @ 08:49:30
URL: http://danielfagerholm.webblogg.se/
Postat av: Charlotte

Sorg kan verkligen inte mätas el sägas "att det var bättre nu än sen" vaddå???

Det gör lika ont när en person, liten som stor, ung som gammal går bort!



Å vad svarar man på en sån korkad kommentar??!! Daaahhhh!

2009-04-29 @ 09:31:01
URL: http://zaphira-mittliv.blogspot.com
Postat av: Mamma Melissa

Så klockrent formulerat! För det spelar ingen roll om våra barn andades 2 gånger, 20 gånger, 200 gånger... de är ¨våra barn!



Och ja, Stor-Kevin är er Kevin. Har nu tillkommit en till Kevin, som inte varit ängel lika länge -därför blev er Kevin den större;.) Han har ju arit där uppe lite längre;.)

2009-04-30 @ 00:38:08
URL: http://mammamelissa.blogg.se/
Postat av: tilda

har också fått sånna kommentarer.. "ja men det är ju ändå tur att det inte hände efter att ni fått ta med honom hem iaf" - som om det vore mindre jobbigt då? :/

kram

2009-05-04 @ 17:55:50
URL: http://tiiiildas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0