Frukost julaftons morgon diskuteras grupptryck av olika slag. Victor berättar att en pojke som är 12 år som han känner har börjat röka men att mamman och pappan inte vet om det. Jag tror nog att de vet om det sa jag för sånt luktar man ju.

Jag skall aldrig börja röka sa Victor för jag vill ha gröna lungor! Vad i hela friden menar du med det frågade jag. Rena och fräscha lungor säger Victor. Jo, grönt är ju bra om man tänker i bantningssammanhang (hört från mig). Bra om han inte börjar röka i alla fall så får han ha vilken färg som passar bäst på sina lungor.

Strax efter Kevins död för 13 år sedan fick vi den delikata förfrågan om vår son skulle kistbegravas eller kremeras. Vad svarar man på det utan att överhuvudtaget  har tänkt tanken. "Fint att du ringer men vad är mest inne nu för tiden?" "Vad föreslår ni på Kyrkkontoret. Vad är mest vanligt, vad gör minst ont. Själv hade jag intagit sängläget och hade inte tänkt kliva upp med det första. Bestäm du säger jag till maken, precis som det är lättare för honom.

Maken säger att vi måste komma till kyrkogården för att hitta en gravplats. Vill ni ha familjgrav eller skall det vara barngrav. För barngravar har vi ett speciellt område säger mannen från kyrkkontoret. Man mår ju så tokdåligt och inte blir det bättre att se alla dessa änglabarns "hem". Maken får bestämma, jag vill hem.

Hur som helst så valde vi en plats till Kevin, vi valde just den för att gravarna runt om var så välskötta. På Kevins högra sida fick vi veta att det låg ett barn, en liten flicka. Hon hade just dött men någon sten kom aldrig upp. Jag tänkte mycket på flickans föräldrar och hur de mådde. Åren gick, vid tidpunkten för Kevins födelse och död fanns alltid blommor på flickans grav men någon sten kom aldrig upp. Jag började tänka att flickans föräldrar kanske hade flyttat och att några andra satte dit blommorna. Jag bestämde mig efter några år att flickan dog vid ca 3 månaders ålder. De sista åren var det inte alltid blommor heller och ingen lykta.

I dag var min man och jag naturligtvis på Kevins  grav med ljus och en liten julgran. Nallen som Victor hade med i höstas hade frusit så rumpan satt fast i marken. Det är något som känns annorlunda sa jag till min man. Flickan på Kevins högra sida hade fått en sten. Sara föddes och dog på samma dag. Sara hade ett efternamn också. Hon hade fått en identitet.

Om en halv timme skall jag tända ett ljus för de döda. Jag tänker på mammor och pappor som mist sina barn i år på de mest grymma sätt (att förlora ett barn är alltid grymt) men jag tänker på allt vi läste om i tidningarna i våras.

God jul alla ni där ute. Hoppas det blir en dräglig jul i alla fall. Nu skall jag visa er vad som ger mig julstämning. Det var här tomten bodde när jag var liten. Min nu 90 åriga pappa byggde den när min syster och jag var barn. Det var utanför denna dörren vi la alla pepparkakor som tomten åt på natten. Dom var verkligen borta dagen efter. Min nyligen avlidna mamma sprang alltid ned i källaren med pepparkaksburken där huset stod, strax efter att vi hade lagt dit pepparkakorna. Ja ha, nu förstår jag varför aldrig pepparkaksburken blev tom. Det kan ha varit mamma som la dom tillbaka i burken.
Lättlurade som vi var.