Vem får leva och vem får inte?
Strax efter att Kevin dog läste jag en artikel i en norsk tidning om en pojke som var det barnet som överlevt samma sjukdom som Kevin hade. Hypoplastisk vänsterkammarsyndrom. Det innebär att hjärtat slutar utvecklas under graviditeten. I Kevins fall slutade det utvecklas i vecka 8 så det är klart att det var kört.
Det är klart att det känns i både hjärtat och maggropen när man läser en sådan artikel så snart efter hans död. I dag gläder jag mig över att forskningen går framåt. Efter den läste artikeln satt jag hemma alldeles själv en helg. Jag hade fått ett namn på en professor i en större stad i södra Sverige som jag fick en telefontid med. När jag berättade om Kevin och hans död säger denna professor . "Ja det var ju tråkigt att höra. Han hade jag kunnat fixa förstår du". Menar du att han kunnat leva nu säger jag. "Jepp, ja någon stor sportkille han kanske inte hade blivit men ändå". Ja ha svarar jag, men då undrar jag. Anbruten av professorn. "Tror inte han hade klarat av "Vättern runt" heller faktiskt" men ett helt drägligt liv hade jag kunnat erbjuda honom. Jisses hur mår man? Hur kan man bemöta en änglamamma på det sättet. Vad väntade han sig. Oj vilken tur, "Vättern runt" det var liksom hela grejen med att få Kevin eller.
Frågan är fri till er alla men kanske mest till änglaföräldrar o dyl. Kram-
Åh herregud... åh gud... helt mållös... väcker minnet om när en person vi gick i samtal hos berättade att på deras sjukhus så hade de minsann räddat barn som vägde mindre än Antonia och Gabrielle o förklarade viktens betydelse för överlevnad... då gick vi länge och grämde oss för att vi flugits in till fel sjukhus... hur kan man ens... nej... vissa saker bör man inte säga... inte på det sättet... inte... nej, vet inte vad jag skall säga... mer än att människor behöver lära sig att prata om död och sorg för att få ett vettigt förhållningssätt... sedan botar det säkert inte alla fall, av ren dumhet, men nog många... det där var nog ett obotligt fall. Usch, ja, den där gjorde ju verklighet av mardröm två -få veta/få hopp om att våra änglar hade överlevt om man gjort på andra sätt -nog därför jag inte läser om medicinska saker...
Bra att du hojtar till emellanåt -inte alltid jag hinner in/kommer ihåg alla de bästaste bloggarna, men en liten påminnelse sitter bra! Går in på tobbes blogg med en gång.
Ps. Skrev arga gamla gubbar och sura gamla tanter bara för att det kanske är den traditionella bilden av de döda... läskiga och arga... men de är ju faktiskt snälla och söta -som barn är eller mammor i Himlen... när jag läste om att författaren till barnböckerna Tummen... då förstod jag att de gamla och de små nog kan ha ganska mysigt tillsammans... tror att han sitter i ring med barnen och läser Tummen högt och att din mamma kanske gör detsamma nu när han har varit uppe i Himlen ett tag och behöver få lite läspaus... Min mamma säger att änglar hittar varandra med en gång... att de i närmsta familjen står och välkomnar dem på en gång... jag gillar den tanken. Tycker inte om att tänka att de irrar runt och letar bland alla miljoners miljoners änglar och inte hittar sin familjeängel...
Ps. Skrev arga gamla gubbar och sura gamla tanter bara för att det kanske är den traditionella bilden av de döda... läskiga och arga... men de är ju faktiskt snälla och söta -som barn är eller mammor i Himlen... när jag läste om att författaren till barnböckerna Tummen... då förstod jag att de gamla och de små nog kan ha ganska mysigt tillsammans... tror att han sitter i ring med barnen och läser Tummen högt och att din mamma kanske gör detsamma nu när han har varit uppe i Himlen ett tag och behöver få lite läspaus... Min mamma säger att änglar hittar varandra med en gång... att de i närmsta familjen står och välkomnar dem på en gång... jag gillar den tanken. Tycker inte om att tänka att de irrar runt och letar bland alla miljoners miljoners änglar och inte hittar sin familjeängel...
Kjersti!
Jag blir också mållös... så fruktansvärt! En del människor ska inte går runt utan ett filter som tar bort alla obetänksamma kommentarer som jag tror bottnar i brist på empati.
Det här handlade bara om honom och hans egen förträfflighet och hade ingenting att göra med den fruktansvärda situation ni var i.
EQ 0,1
Kramar
