Min avlidna mammas och Kevins ålder.

Mamma har varit död i 17 dagar. För mig och min familj är det inte lång tid men när jag träffar folk som frågar hur läget är och jag berättar att mamma är död frågar folk alltid hur gammal hur blev. Jag kan förstå frågan men jag vet inte hur jag skall bemöta den. Det är klart att jag skulle kunna säga 17 dagar sedan hon dog, alltså 86 år 6 månader och 7 dagar gammal  men för mig betyder det inget  just nu, därför kan jag inte heller förstå andras betydelse av ålder. Kanske är det i brist på hur man bemöter en människa i sorg eller att jag inte vet hur man bemöter människor som inte har sorg. 

När vår Kevin dog för 13 år, 3 månader och 25 dagar sedan  fanns det människor som vände oss ryggen och inte kunde möta våra blickar. Prästen berättade att kistan var så liten som en mikrovågsugn. 50 cm bred. Maken och jag gick hem och mätte den mikron vi hade, satt ner den på golvat och försökte "leka begravning". Våra numera stora barn var då 12 och 13 år gamla.  Hur förbereder man för en begravning av syskon? När man förlorar ett barn så nära inpå förlossningen har ju jag som mamma massor av hormoner som står i kö. Kevins pappa förlorade ett litet barn och storabröderna sin lillebror. Min änglamamma och min pappa stod vid Kevins kista och grät. Hela situationen är ju så fruktansvärd. Min underbara mamma som gick bort för drygt 2 veckor sedan sa till mig att hon inte förstod varför Gud inte tog henne i stället för Kevin.

Det var bara lite tankar i kväll. Tack alla ni där ute i bloggvärlden.

Kommentarer
Postat av: Sanna

Jag kan inte ens tänka mig in i hur svårt det måste vara att förlora ett barn, eller förlora sin mamma. Men du beskriver det så fint, man kan sätta sig in i din sits, även om man aldrig tänkt tanken innan.



STOR STOR KRAM.

2008-12-27 @ 22:35:16
URL: http://sjoquist.blogg.se/
Postat av: Kristina Birkesten

Kära vän!

Ja, varför är det en viktig fråga om hur gammal någon blev? Är det för att gradera hur stor sorgen bör vara i förhållande till åldern?



Jag antar att du fick samma fråga om Kevin? Jag fick det många gånger om Mikael.



Och när jag sa att Mikael bara blev 5 timmar suckade en del och sa: "tänk om han hade blivit ett år och sen dött, det hade ju varit mycket värre".



Jag tror det är stor brist på inkännande och rädsla hos en del när man möter människor i sorg.



Man måste ha något att "hänga upp det på", en ålder, en jämförelse med en mikrovågsugn, vad som helst bara man slipper möta den andres nakna sorg.



Nu har din änglamamma mött sitt änglabarnbarn, din änglason och tillsammans vakar dom över er.



Varma kramar

Kristina

2008-12-27 @ 23:36:04
URL: http://kristinasryggdagbok.blogg.se/
Postat av: Charlotte

Min mor som miste sin son när han var 26 år, fick den korkade kommentaren: "jamen, då har du ju iallafall haft honom ett tag"....det spelar väl för fasen ingen roll om man är noll minuter gammal el hundratjugosju....lika stor är sorgen ändå...



Kram



2008-12-28 @ 00:57:36
URL: http://zaphira-mittliv.blogspot.com
Postat av: victor

Hej,skulle du vilja leva 1000 år? Min blogg handlar om åldrandet och hur vi ska göra för att besegra det. Gamla människor är framtiden!

2008-12-28 @ 13:32:17
URL: http://victorbjoerk.blogg.se/
Postat av: Mamma Melissa

Vad pedagogiska ni ändå var... leka begravning, kanonbra förberedelse. Även om man aldrig vet hur det sedan blir/känns...



Ålder har verkligen ingenting med sorg att göra! Så många som vill jämföra sorg... "släpp det nu, jag fick missfall i vecka 10 och inte var jag sjukskriven för det" eller "min bror dog och det var värre"... förstår inte behovet av att jämföra... varför kan det inte vara olika??



Oavsett vem och när någon dör så innebär det en svår, djup sorg. Vem skall sedan mäta den? (Skrev ett inlägg om allt detta, Sorgmätaren, blev så trött på att alla skulle jämföra)



17 dagar... när man är i sorg är den tiden ingenting... som en enda lång dag utan paus... tänker mycket på er!



Och det är ju klart att Kevin är med... försöker skriva in alla änglabarnen i olika omgångar så att alla får nämnas i sagorna :.) på jorden om hur de har det i Himlen.

2008-12-30 @ 16:58:42
URL: http://mammamelissa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0