Minste sonen Victor har ett stort intresse för kökssysslor (med undantag för disk och allt annat som inte är roligt i köket). I dag var det dags för lite julbak och knäckkakor stod på programmet. Han har tidigare bakat dessa i skolan så jag bad honom plocka fram allt som behövdes. Victor gick systematisk till väga, vaniljsocker, bakpulver och lite annat. Själv var jag upptagen med annat men konstaterade efter en stunds tystnad att det stod helt still i köket förutom att kylskåpsdörren öppnades och stängdes flera gånger. "Vad letar du efter ?" frågar jag.  " Jag hittar inte rumstemerapaden säger Victor. "Que? Förresten säger han, jag vet faktiskt inte vad det är och jag kommer inte ihåg att vi använde det i skolan heller.  Nej säger jag, det har du nog inte använt i skolan för det står 100 grams rumstempererad och på nästa rad står det margarin.  Gulligt tyckte jag, ibland blir det fort och fel. Ska jag säga som trodde bussen gick till Abonnerad.

Victor har lite små guldkorn att komma med ibland eller så är det jag som förklarar väldigt fel. T ex när han var liten och skulle åka med mig och handla. Han fick springa och hämta olika saker som jag bad honom om. En gång bad jag honom hämta blomkål och han konstaterade att det såg ut som en hjärna. Mycket klokt barn tänkte jag. Vi började säga hjärna i stället för blomkål och när jag bad honom hämta en hjärna så kom han glad i hågen tillbaka med en blomkål.

När jag några dagar senare skulle natta honom förklarade jag att det heter ju inte hjärna utan det heter blomkål. Lång tystnad, men mamma, tänker jag med blomkålen då?

Kram