Maken har inte längre högsta prioritet
Eftersom jag själv jobbar inom sjukvården tog jag mig själv i kragen förra veckan och började ringa Radiumhemmet. I min enfall trodde jag att jag kunde köra "räkmacka"svängen med hemliga nummer etc men icke. I dag lyckades jag få kontakt med Radiumhemmet och jag var väldigt irriterad, på fackspråket heter det "skiträdd" eftersom hans sjukdom är så förknippad med rädsla, ångest osv.
Rösten på andra sidan luren var väldig trevlig och framför allt väldigt lugn när jag tog sats för att skrika ut min frustration över att min man inte var kallad. Jag kom aldrig så långt. "Så fint att du ligger på och stressar oss lite" säger kvinnan. "Jag förstår din frustration. Jag kan bara beklaga att vi ligger ett par månader efter med våra bokningar. Jag skall genast se till att din man får tid ganska snart." Du vet ju, säger kvinnan. Din man kommer efter det här besöket att avskrivas från oss.
Vilken gåva jag fick. En trevlig kvinna som förstod min frustration och framför allt han har inte längre högsta prioritet. Snart kommer han att anses frisk men det kan vi ta i oktober om ni hänger med tills dess.
Kram
Vad skönt att han fick tid!! Å, trevligt att du blev bemött fint!! Det är ju inte så ofta, inte för mig i alla fall. Fast senast när jag ringde till smärtkliniken så fick jag superfin respons. Tyvärr så måste jag nog ringa å "ligga på" igen...
Stor Kram, Maria
Å vad skönt att han fick tid och att du blev så trevligt bemött. Säger som Maria det är ju inte så vanligt nu för tiden. All tids- och pengapress som ligger på sjukvården. Hua! Och vilken "Plötsligt så händer det" -händelse. Att han kommer att avskrivas och vara friskförklarad. Vilken skön känsla för dig och familjen och maken förstås.
Ha det en fortsatt skön kväll!
Kramis
Förstår dej vilken lättnad det blir när man blir bemött så vänligt och med ett bra besked :-)
Kände du hur axlarna bara sjönk ner?! ;-)
Ha det bra!
Kram!
Åh, vad härligt med bra bemötande och vilken gåva! Ja, det är inte ofta lägre prioritet är någonting positivt -men i det här fallet så är det verkligen det!:.))
Grattis, grattis! Ytterligare ett delmål avklarat:.))
Tack så mycket för din fina kommentar.
Jag beklagar så att du behövde bli änglamamma då.
Får jag fråga vad det var som hände?
Hur lång tid tog det innan din vardag blev normal?
Jag hoppas verkligen att det även kan hjälpa andra att man skriver om detta.
Men det hjälper även mig väldigt mkt genom att blogg.
Kramar
Jag kan bara gratulera till att maken kan känna sig ganska frisk och blir struken ur rullorna! Måtte han inte hamna i rullorna igen!
Kram! Trevlig helg!
Ingegerd
