Det febriga barnet.

"Förlåt att jag kommer i dag igen sa den unga mamman men jag är så orolig för min dotter". Jag hade precis tagit med mig kaffet efter lunchen, satt mig framför datan för att fortsätta jobba. Jag gick fram till mamman och den lilla fina flickan som åt från ett russinpaket. Hej tjejen sa jag. Hon sträckte sin varma hand mot mig med 2 kladdiga russin i. "tack tack". Eftersom jag inte är sjukvårdsutbildad kan (får) jag inte uttala mig om något till dessa oroliga föräldrar utan i dag bjöd jag på en kopp kaffe till mamman i väntan på att övrig personal skulle komma åter efter lunch.
 
"Jag var ju här i går" sa mamman. "Jag fick veta att det var ett virus men Julia har fortfarande så hög feber, nästan 40 grader." Du förstår, jag är ganska labil just nu. Jag fick föda fram mitt barn för 3 månader sedan i vecka 16. Det var något fel på hjärtat förstår du. Dom så det på ultraljud men det känns lite dumt. Det är så många som inte kan förstå mig" Jag var ju bara i vecka 16. Jag såg hur hon kämpade med tårarna (det gjorde jag också) men är man på jobb så är man. Jag lyfte upp  den febriga lilla dottern och visade henne akvariet vi har i väntrummet på jobbet fast fiskarna ville inte äta russin.

Flickan började bli trött och jag lämnade över henne till mamman igen. Kanske gjorde jag något jag inte får gjöra men jag berättade för mamman om att jag själv hade fött ett hjärtsjukt barn om inte heller fick stanna på jorden. Mamman undrade hur många veckor jag fick ha mitt barn i magen. Jag tycker det är jobbigt med den frågan för kanske tyckte hon att dennes "ynkliga"(missuppfatta mig inte) 16 veckor inte var någonting att klaga över. Eller kanske är det omgivningen som tycker så.

"Tusen tack ,  Tänkt att det finns människor jag inte känner som förstår mig bättre" sa mamman, ja du Kevin nog har du hjälpt många jordabarn men din familj här på jorden har också fått mycket hjälp.  Jag kommer en dag i veckan och tittar till dig mitt änglabarn. Då skall pappa och jag plantera lite nytt inför sommaren. Kram  från mamma.

Kommentarer
Postat av: Bokmalen

Ja, tänk vad lille Kevin gör gott!! Å du som hans mamma. Visst är det väl fint att mamman som kom in fick träffa just dig!!! :) Jag är övertygad om att hon är otroligt tacksam för att hon fick prata med dig som förstod vad hon menade!!

Hoppas du får en fin kväll!!

Stor Kram, Maria

2009-06-02 @ 19:07:32
URL: http://bokmalensvardag.blogg.se/
Postat av: Orchid

Jo, vi änglaföräldrar är behövda ibland! Om nu våra barn absolut måste till himlen, så vill man försöka få ut något positivt av det och då hjälpa andra. Åtminstone lyssna!

Kram!

Ingegerd

2009-06-03 @ 11:34:55
URL: http://kidsandorchids.blogspot.com/
Postat av: Charlotte

En jättestor kram till dej du goa medmänniska!



Fler som du till sjukvården till alla oroliga småbarnsföräldrar! :-)



Kramar!

2009-06-03 @ 15:40:22
URL: http://zaphira-mittliv.blogspot.com
Postat av: Madeleine-änglamamma

Vad snällt av dig att finnas så...



Sv: haha ja herregud jag hade dunkat en stekpanna i huvudet på honom om en sån låg bredvid mig i sängen.

Hehe

2009-06-04 @ 00:49:15
URL: http://middemadde.blogg.se/
Postat av: Lena

Go kväll vännen,

Vilken underbar människa du är. Stödja en orolig mamma och berätta om din erfarenhet. Stor kram till dig.

Här har nu första studenterna firats och imorgon är det dags för Dotterns. Då kan nog man inte låta bli att fälla en liten tår.

Ha en skön kväll och en underbar fredag!

Kramis

2009-06-04 @ 20:52:42
URL: http://aforia.blogspot.com
Postat av: Mamma Melissa -ung änglamamma och gravid

Åh, det du gör är så bra! Tänk vad du gav den mamman nu!:.)) Du gör mig varm i hjärtat!

2009-06-07 @ 09:33:55
URL: http://mammamelissa.blogg.se/
Postat av: Mamma Melissa -ung änglamamma och gravid

Ps. Lade till dig bland mina länkar... hoppas att det är okej, annars tar jag bara bort dig:.))

2009-06-07 @ 09:37:01
URL: http://mammamelissa.blogg.se/
Postat av: Lena

Halloj vännen,

Hoppas att er Nationaldag var bra och att även denna söndag är det.

Själv är jag lite slutkörd efter all student. Men nu är den viktigaste gjord och slutade bra trots viss fadäs på vägen. Dottern lycklig och Mor superstolt.

Kramis

2009-06-07 @ 11:57:23
URL: http://aforia.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0