Victor och jag åkte för att hälsa på morfar för 1 vecka sedan. Efter en lång tågresa med gråtande barn kom vi äntligen till Oslo centralstation. Taxi hem till min 91-åriga pappa, underbart att träffa honom igen. Lite orolig var jag nog för Victor hade just denna gång ingen dator tillgänglig. Hur ska det gå??

Naturligtvis började vi eftermiddagen med en promenad på en halv timma till min mors grav. Eftersom min syster sköter om graven mer eller mindre varje dag såg det naturligtvis fint ut på graven. Väl hemma igen pratade vi, min far, Victor och jag om hur vi skulle smycka graven när vi var i Norge. Victor och jag bestämde att vi skulle köpa en fin röd ros och en fjäril. Victor ville egentligen köpa en ängel men damen i blomsteraffären avrådde just för att det finns människor som inte låter gravar vara i fred.

 Vi knallade i väg Victor och jag dagen efter och köpte både ros och en liten fjäril som satt på en liten ståltråd. Vi gjorde så fint vi kunde. Efter att ha lämnat graven med några ord till min mamma lämnade vi och började en längre promenad hemåt. Efter ett tag, i mina egna tankar märker jag att Victor inte är med. Jag har ingen lust att börja ropa på honom så jag väntade på honom. Efter ett tag kommer min son gråtande och berättar att han saknar sin mormor jättemycket.

Väl hemma i Sverige frågar jag min syster om hon tyckte att vi hade gjort fint. "Ja, det var jättefint" men nu kastade jag rosen för den hade gjort sitt". Det förstod jag men fjärilen då?. Fjärilen? Det fanns ingen fjäril men det fanns en ståltråd utan något på så jag undrade vad det var säger min syster.

Ett djupt långt andetag. Vem tog fjärilen? För visst är det så att man aldrig kan vara riktig säker inte ens när det gäller att ha sina gravplatser i fred. Min fråga är, hur lågt kan man sjunka?

Resan åter till Stockholm kan jag berätta om vid ett senare tillfälle för det var lite av ett äventyr.

Kram i sommarkvällen.

Här om dagen pratade min son Victor 11 år och jag om att blogga, något som vi båda gör. "Jag tycker det är trevligt med alla goda och snälla människor" sade jag. "Jo, men mamma , alla är inte trevliga" säger Victor. "Är dom inte?, "Ne hej du. Verkligen inte. Har du inte läst i tidningen "säger Victor. "Nej, jag har nog missat det men vad står det"?  frågar jag. Jo, ett par kändisar har varit tvungna att släcka ner sin blogg. Jag började genast läsa igenom CGs blogg. Helt sjukt. Hur kan man skriva så mycket elakt om en människa kan inte känner. Efter någon dag läste jag att författaren MB som verkligen har bjudit på sig själv också fått släcka ner sin blogg. Han hänvisade till kommentarer han fått om sina döda barn osv.

Nej tack. Är det detta som är bloggvärlden skall jag verkligen släcka ner min i protest. Jag som trodde att i denna värld var vi alla goda men tyvärr.

 Ja, då är jag åter på svensk jord och det tackar jag för. Victor, min man och jag har nämligen varit utomlands med goda vänner och deras barn. Vi har varit i Lettland, en så kallad kryssning på 40 timmar. Jag hade berättat för Victor om den fina shoppinggatan som fanns på båten.

Resan började med buss härifrån i hällande regn. När vi äntligen kom fram till terminalen fanns inget fartyg som skulle dit vi skulle. Efter en stunds funderande kom vi på att vi var på fel terminal och var tvungna att ta taxi till nästa terminal. Jag insåg snabbt att jag hade tagit fel, det här var ingen båt med shoppinggata. Här fanns i princip ingenting, men men.

Väl inne på båten letade vi oss snabbt till hytten, storlek minimal. OBS, vi hade lyxat till oss med fönster. Vi bjöd strax in våra vänner på en plastmugg med metaget vin, cola till barnen och lite nötter som tilltugg. Vi hade nämligen betsämt oss att boka andra sittningen och behövde då inte stressa.

Det det äntligen blev vår tur att äta av den efterlängtade buffén insåg vi snabbt att vi nog skulle ha tagit första sittningen. Maten var ljummen, torr och seg. Vissa saker var slut och tydligen var ingen i besättningen intresserad av att fylla på nytt.

Vi hade blivit lovade grått och tråkigt regn i Riga, grått var det men inget regn, bara väldigt kvavt. Oj, så mycket bärnsten (bernsten kanske, maken är inte hemma så jag har ingen att fråga om stavningen). Det var så mycket bärnsten så det fanns inte plats till så mycket annat förutom Mc Donalds, Swedbank, Nordea och Den norske Bank. Efter en helt OK lunch i Riga var det dags att återvända till båten.

Eftersom  de flesta sover lite sämre i en 45 cm bred säng var det dags för en tupplur. Till och med Victor gick med på en sådan. Vi vaknade strax innan båten återvände och vi gick den här gången på första sittningen. Oj, så mycket bättre det smakade. "Säkert för att det är nytt och fräscht och inte legat framme i flera timmar" sade min listiga man. "Tänkte inte på det" sa reseledaren (mamma i andra familjen).

Nu var det dags för underhållning. Vi lyssnade på en hyfsad bra orkester men det var tokvarmt så vi gick till en karaokebar, enbart för att lyssna naturligtvis. Eftersom ingen i publiken vågade fick båtvärdinnan själv sjunga. Min huvudvärk kom som på beställning. "Gimme gimme" med Abba lät som en klagosång. Michael Jacksons "Bad", ja, kära någon. Han skulle ha vänt sig i graven om han hade hört. En liten dam försökte sig med "Ta mig till havet". Äntligen kom en tjej och sjönt då vackert att de berusade killarna som satt längst fram blev tårögda. Sedan ville inga flera sjunga, förutom båtvärdinnan igen. Hon lyckades tömma hela baren på folk. Det var nästan så man erbjöd henne betalning om hon höll tyst.

Nu väntade en natt med lite vind, inte alls så farligt säger maken. Själv funderade jag på om jag skulle ta handväskan med ombord i livbåten. Tänkt om vi kommer ifrån varandra osv. Hur kallt är det i vattnet? (Jag har nämligen för många år sedan varit med om en resa från Oslo till någon stans i Danmark i storm).

I går kl 10.30 ankom vi åter Stockholm i ett gräsligt väder. Genomblöta blev vi men efter 1 timme var vi åter i hemmet.

Tänk att det är så underbart att alltid komma HEM.

Just så sa hon, kvinnan framför mig i affären i går. Hon sa det till affärsbiträdet som naturligtvis nickade sig enig. "Ja, nu är det riktig sommar". "Hoppas det håller i sig bara". Vilken tur att de inte kunde se mina tankar. Det är nämligen så att jag tycker värmen är fruktansvärd jobbig. Det är nästan så jag inte vågar säga det till någon men jag tycker 20 grader är lagom. Inte nästan 30 som vi har haft den senaste tiden.

Jag började semester nu i fredags. TIllsammans med min syster och hennes familj och pappa åkte vi till norska fjällen. Som tur är är ju luften annorlunda ju högre man kommer tycker jag, det känns lite kallare men likväl tog jag av mig sandalerna och gick ut i snön. Underbart en liten kort stund.  Termometern visade då 20 grader och nere vid stugan var det nästan 32 grader.

Sedan jag kom hem i måndags eftermiddag har jag inte gjort många knop. Allt det där med att läsa en bok i skuggan, bada osv orkar jag inte. I skuggan är det just nu 28 grader.

Jag har svårt att sova. Går upp och dricker en hink med vatten, lägger mig igen och naturligtvis blir jag kissnödig. Dricker igen, upp och hämta kylklampar, ett toabesök till. Så här fortsätter det hela natten. Sedan skall man naturligtvis grilla, grilla måste man göra när det är juli och varmt. Vem orkar stå framför grillen en sådan dag (förutom grannen som grillar även på julafton).

Jag berättade för min syster att jag inte gillar värmen men har svårt att bli accepterad för det. Hon berättade då för mig att hon nästan inte vågar säga att hon längtar efter snö på vintern. Hon älskar åka skidor men folk förstår inte det. Alla väntar på sol och sommar.

Gnäll inte säger folk till mig. Tänk på dessa dagar när vintern kommer. Du kommer säkert att sakna dom. Varför skulle jag sakna dagar då jag inte orkar mer än att skära vattenmelon och ananas (säker flera a och n) i skivor och tugga i mig. När nytvättad ligger i drivor, disken i diskmaskinen är ren men orkar inte plocka ur den. När gräsmattan är gul av torka, när man sticker sig när man går barfota? När jag inte kan åka och bada med Victor utan att bränna fotsulorna av mig i sanden? När man inte vet om man duschade för 5 minuter sedan. Är jag blöt av vatten eller svett?

VIlken underbar dag? Jag tror den kommer på lördag enligt väderleksrapporten. Ja, nog är vi olika vi människor men grattis alla ni som njuter av värmen. Egentligen avundas jag er.