Äldste sonen S kom på besök i går. Det är alltid roligt att få besök av sina utflugna barn. Victor blir tokglad när bröderna kommer. Då blir det TV spel och annat. S bestämde sig att äta middag med oss och sova över. Vid f rukosten i morse berättade jag att jag var tvungen att arbeta även i dag (oxå i går) eftersom jag har så mycket att göra på jobbet. Det var då det blev bestämt att min man och 2 av mina söner skulle åka och spela squash.

När jag träffade min man för 105 år sedan var han en riktig vältränad squashspelare och hade säkerligen en dröm om att även flickvännen skulle bli det. Jag är inte den som ger mig med det första så jag såg det som en utmaning att spela med honom. Jag bodde i Oslo på den tiden och var på besök hos honom i Stockholm då squashmatchen ägde rum. Visst var det tufft men det var ju första gången så med lite träning skulle jag nog bli bättre. Dagen efter skulle jag åka tillbaka till Oslo med tåg.

Jag vaknar tidigt på morgonen och känner att jag varken har ben eller armar som fungerar eller lyder mig. Det känns som var enda muskel i kroppen har flyttat ut. Min blivande make knuffar mig ur sängen, jag hasar mig ut i bilen. Dagen går med till at besöka vänner och jag sitter för det mesta i en god stol men varje gång jag reser mig smärtar det till i princip hela kroppen.

På kvällen kör vi till centralstationen, jag har bokat in mig på nattåget till Oslo. Vi har lite bråttom så meningen är att vi skall springa över en mycket trafikerad gata.  Då händer det, jag kan inte röra mig. Bilar tutar, gubben skriker att jag måste skynda mig, tåget går snart. "Jag kan inte röra mig" säger jag.  Som tur är var jag smal på den tiden så han kommer tillbaka, lyfter mig som man bär  en julgran under armen och i princip kastar mig in på tåget. Puss, puss. sov gott på tåget. 

På den tiden tog tågresan ca 9 timmar. Jag försöker sova men för varje gång jag rör ett finger så skriker jag nästan av smärta och jag vill ju inte väcka andra resenärer. Stel som en pinne sitter jag. Vi närmar oss Oslo, folk tränger sig fram. Alla vill först av men inte jag. Jag kan inte röra mig, vad ska jag göra nu tro. Sitta kvar på tåget som snart vänder tillbaka till Stockholm?

En kille i min egen ålder kommer förbi och jag är tvungen att fråga honom. Ursäkta men jag kan inte röra mig säger jag, kan du hjälpa mig. Självklart säger han. Har du rullstol eller något. Nej, jag har spelat squash säger jag och har sån träningsvärk. Jahaaaa säger han, jag har lite bråttom men  tar mig under sin arm precis som en julgran även han. Lyfter mig av tåget och önskar mig en trevlig dag.

I dag kan jag inte spela squash för ingen orkar lyfta en gammal tant på det sättet men nu har mina killar kommit hem och tyckte att det var så roligt. Ska bli spännande att se om jag behöver bära dom till skola respektiva jobb. 

Trevlig kväll