Det är tomt på vägarna på morgonen nu så här strax innan jul. Det var väl därför jag satt i mina egna tankar på väg till jobbet i morse. Hur som helst satt jag och tänkte på nyårsafton som i år skall tillbringas med 60 andra personer.  Vad skall jag ha på mig? Lösnaglar eller inte. Har nämligen klippt mina riktiga naglar så jag ser ut som värsta nagelbitaren. Det var väl då hela den här historien kom upp, just för att jag tänkte på lösnaglar.

Året var för väldigt länge sedan, jag var 18 år och hade precis avslutat ett lite längre förhållande. Fri som fågeln skuttade jag och mina kompisar ut på krogen i Oslo. (Det fanns ca 3 st på den tiden). Där träffade jag en riktig snygging. Han var väldigt gammal (25 år) världvan och bjöd ut mig på en av Oslos finaste rstauranger.

Det var lösnaglarna kommer in i bilden. Vill man vara fin får man lita pin heter det ju och det är nog helt sant för jag led verkligen pin. Lite nervös kom jag till den avtalade restaurangn med mina lösnaglar som gick lite åt det neonfärgade hållet.

Middagen var redan beställd. Tigerräkor. Som ni säkert vet är det ju lite plock med sådant och efter att ha avklarat halva talriken med räkor upptäcker jag att jag har tappat 3-4 naglar i MATEN.  Tumnaglar gör inte så mycket, dom kan man ju dölja genom att gömma tummen inne i handen men när det blir nästan hälften av alla fingrar och dessutom skala räkor är goda råd dyra om man säger. Jag hade inget annat att göra än att äta upp dom. Ja, det är sant. Den romantiska middagen var snart överstökat och jag var ju så in i h... illamående efter att ha förtärt dessa naglar så jag kommer inte ihåg så väldigt mycket mer av samtalet.. En snabb tur på toaletten där jag i princip vred av mig de återstående 6 naglarna. När jag kom tillbaka till bordet fanns ingen 25 årig värdsvan kille kvar men han hade i alla fall betalat notan. 

Man får väl vara glad åt det lilla.